Valborg -RD 14

Sedan igår kväll har vi varit iväg och hjälpt sambons mamma att flytta ut till ett litet torp på landet. Då är det svårt att ta det lugnt ska jag säga, men jag har gjort mitt bästa, och sambon säger ständigt åt mig att sätta mig ner. Han vill att jag ska vila och ta det jättelugnt, mer än vad jag gör nu. Så gullig han är som är så mån om mig... Eller mån om oss får jag väl säga. Väl där så berättade vi för hans familj att det kanske blir barn i januari, om allt går vägen. De var lika chockade som min familj.

Jag kan inte säga att jag mår jättebra direkt. Har mått så illa idag att jag bara fått behålla frukosten och kvällens fil, och huvudet bultar extremt. Ibland får jag såna där värkattacker i livmodern som liknar dem jag fick kvällen innan pluset. Ibland är det obehagligt eftersom det gör så himla ont, men eftersom det går över ganska fort så tänker jag att det måste vara växtvärk eftersom det känns annorlunda än vanlig mensvärk. Utöver det så upplever jag det stundtals väldigt svårt att andas, och jag känner mig nästan andfådd även när jag inte rör mig minsta lilla. Min högra äggstock gör ont ibland också eftersom den är så himla svullen, främst när jag rört mig för mycket. Jag är ju överstimulerad, men jag har svårt att avgöra om det blivit värre eller inte. Troligen har det det.

Men värk och illamående till trots så är jag ändå så otroligt glad för att jag äntligen vet varför jag mår dåligt. Och det bästa av allt är att det i slutänden ger något otroligt gott....

Imorgon ska jag ta ett nytt gravtest för att kolla så att strecket blivit lite starkare. Har beställt hem ett gäng från testlagret. När jag tog ett vid tvåtiden igår var det väldigt svagt, men det var å andra sidan inte morgonurin och jag hade kissat typ 2 timmar tidigare. Vi får hoppas att det berodde på det! Tyvärr hann jag bli lite orolig dock. Efter testet ska jag ringa kliniken har jag tänkt :) Egentligen är ju testdagen på fredag, men jag skulle tro att en liten sketen dag inte spelar så stor roll. Det känns så stort att avslöja graviditeten för kliniken. Helst av allt skulle jag vilja gå dit och berätta för just de två sköterskorna som haft hand om oss så ofta, och den rödhåriga favvoläkaren för att se reaktionen. Vi har ju liksom varit ett av de där krångliga paren som det aldrig går bra för, så de skulle säkert bli glada när vi kommit två steg i rätt riktning. Men det är kanske inte så uppskattat att komma och störa utan avtalad tid, så det får bli ett samtal. Då ska jag även kolla om det är möjligt att få komma in och kolla överstimuleringen snart. Jag vet ju att hcg-hormonerna kan förvärra ös, och eftersom andningen blivit sämre igen så tycker jag att det är bra att ta en extra koll.

Förresten, har jag sagt att jag också har en sån där knäpp punkt i skinkan som strålar ut i benet och bäckenet titt som tätt. Hörde att någon mer också hade det. Vem var det???? Jag minns inte. Varför har man så? Och jisses va jag fryser. Jätteofta!! Trots täcke och ullfilt har jag i princip darrat mig till sömns flera nätter sedan typ ruvardag 7 eller något. Sen vaknar jag av och till hela nätterna. Men jag är glad. Allt som jag inte känner vanligtvis känns bra i hjärtat. <3