Förlovad

Jag svävar på moln.. Jag ska gifta mig. Är så distraherad av bröllopstankar, idésprutning och planering att jag knappt ens tänker på barnlösheten (peppar peppar....)! Det känns ju helt fantastiskt att vara lycklig! Är det så här som lyckopirret i magen känns?! Det hade jag glömt bort sedan länge. Jag kan inte minnas när jag kände den här känslan eftersom det var så länge sedan jag gick omkring med ett ständigt leende på läpparna och en ljus framtidsbild. Jag finner en slags trygghet i att ha någonting att se fram emot- det ger mig en främmande känsla av lugn inombords. Jag märker tydligt vilken bra effekt förlovningen fått på mitt välmående.

Nu är jag ju självklart realistisk och fullt medveten om att så fort nästa IVF drar igång så är risken stor (läs enorm) att jag faller tillbaka till den där gnagande ångesten och oron. MEN, jag vill suga på den här karamellen just nu. Så länge jag kan. Jag vill vara lycklig så länge det faller sig naturligt. Jag vill "MÅ psykiskt BRA" så länge som sinnet tillåter mig... för det är jag värd!

STORT TACK till alla fantastiska gratulationer jag fått av er<3 ni gör mig alldeles varm <3