Vet ni? Imorse ringde den gulliga embryologen med goda nyheter. Under natten hade ytterligare tre embryon växt till sig starka nog att frysas (!).
Nu har vi så mycket som 6st fem-, och sexdagars blastocyster nedfrusna på kliniken. Herreminjesus vilken underbar utveckling ifrån 0 befruktade ägg (3ggr), till 2 befruktade ägg (1 till ET och 0 till frys), till 13 befruktade ägg där 6 stycken blev blastocyster och hamnade i frysen. Om ni lyckades hänga med i den korta sammanfattningen av mina fem ivf:er så förstår ni vilken otrolig förbättring det blivit.
Jag är väldigt tacksam över dagens besked, och det känns lättare i magen att det inte blev någon färsk återföring den här gången. Med tanke på hur sjukt ont jag har nu så vågar jag knappt tänka på hur mycket värre jag skulle blivit om embryot fäst och hormonerna började pumpa på. Visst hade jag då kunnat trösta mig med att jag var gravid, men jag är inte så säker på att jag varje sekund, när jag låg där på sjukhuset med dropp och en slang i magen, skulle känna mig tacksam.
Dessutom står jag ju inte lottlös.. Vi har ju faktiskt potentiella småttingar i frysen. Jag har tre gånger tidigare fått uppleva att det inte blev något ET, då inga ägg befruktats. DET är hemskt! DET är hjärtslitande och ångestfyllt ända in i ryggmärgen. DET är händelser som i kombination med hormoner, biverkningar och sammanhängande livskris kan försätta en människa i totalt mörker. DET HÄR, det som hänt nu kommer inte ens i närheten. Det här skulle snarare kunna betraktas som en tillfällig besvikelse och en uppskjuten ET. En fis i rymden om man ska jämföra.
Jag har varit bra på att ha perspektiv i denna behandling. Jag har varit bra på att hoppas. Kanske är det delvis därför jag blev så ledsen när återföringen inte blev av. Jag blev rädd att hoppet och den där goda känslan skulle försvinna.. Den jag haft hela behandlingen.
Jag får jobba hårt för att bevara hoppet och den goda känslan fram tills frysåterföring, för ännu har jag ju chansen att bli gravid. Fast å andra sidan kanske jag inte alls måste jobba hårt för att behålla den. Den kanske kommer inifrån....who knows..
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
Jaaaa grattis :) Vilka glada nyheter!
SvaraRaderaOch du, vad roligt det låter när man läser meningen "potentiella småttingar i frysen", haha ;)
Kram
Vad fantastiskt!!! Jag är så glad för er skull. Hoppas du blir bättre snart så att ni kan få tillbaka ett eller två. :)
SvaraRaderaKramar
Libra
Grattis till sexpacket! ;) Vad skönt att du verkar återhämta dig så snabbt från gårdagens nederlag. Jag förstår dig verkligen att det kändes väldigt hårt att det inte blev något ET. Man kämpar ju så länge och för vad känns det som. Men häftigt ändå att så fort man vet vad som gäller och har något nytt mål att fokusera mot så klarar man på något sätt att gå vidare direkt trots allt. Det kanske bara dröjer några veckor tills du blir ruvare, och vem vet det kanske funkar och ni har 5 syskon i frysen. Jag hoppas iaf på det!
SvaraRaderaWow! Superbra! Skönt att du tar väntan med ro också. Det är nog bäst att vänta en cykel, precis som du skriver. Kommer ni få tillbaka ett eller två?
SvaraRadera