Uppdatering- 2 dagar efter ÄP

Tack snälla ni <3 Jag får så många fina kommentarer och tumhållningar, och det är jag oändligt tacksam för. Det betyder så mycket när ni peppar mig på vägen, och speciellt när ni påminner mig att man måste glädjas ordentligt åt de små stegen man lyckats med, även om risken finns att det skiter sig i slutänden. Så jag gör som ni säger! Jag gläds! Jag gläds som sjutton över våra små embryon, och jag ser positivt på måndag. Jag ställer mig in på återföring, även fast jag vet att det troligen inte blir det. Men eftersom chansen finns så väljer jag att försöka behålla en positiv inställning så länge jag kan.

Ja, ni är säkert sugna på en dagsrapport. Jag börjar med min hälsa då. Igår hade jag fortfarande sådär bedövande ont i tjejmagen, i äggstockar och urinblåsan. Visst var det mycket bättre än själva äggplocksdagen för då störtgrinade jag av smärtan varje gång jag behövde röra mig en liten centimeter. Men jag kunde fortfarande nästan inte stå upp och låg därför i sängen och kollade på film hela dagen. Tog citodon regelbundet och drack 2 liter vatten som jag blivit tillsagd.
När jag sedan på kvällen skulle ta pravidel, som jag fått för att min överstimulering ska backa tillbaka, så förstod jag genast varför de vill att man ska ta dem sent på kvällen och sedan lägga sig direkt. Plötsligt var jag tvungen att kräkas, och höll på att svimma på toaletten. Att sitta eller stå gick liksom inte, för då kom kräkreflexerna och svartnandet framför ögonen. Då hade jag även dubbla citodon i kroppen. Även mitt i natten när jag skulle upp och kissa gällde samma sak- jag kunde helt enkelt inte ha min kropp upprätt och höll därför på att svimma igen när jag satt och kissade. Trodde inte jag skulle kunna ta mig tillbaka till sängen. Puh..

Idag när jag vaknade gällde tyvärr samma sak, så min dag har praktiskt taget varit en repris av gårdagen. Eftersom vi flyttat tv:n så att jag kan se den från sängen så har jag möjlighet att sträcka ut kroppen ordentligt och ligga mycket mer bekvämt än i soffan. Men usch så uttråkad jag blir av att praktiskt taget stanna i sängen dygnet runt.

Hm, så varför gör jag det även idag då undrar ni kanske? Jo, smärtan har inte lagt sig. Visst är den bättre, men jag får oftare attacker när jag står upp. Och andra saker har förändrats. Min mage har svullnat upp till size kanonkula, och den är verkligen stenhård. Mannen frågade till och med om jag putade med den när jag visade. Nej, jag håller till och med in den lite, svarade jag.
Dessutom gör det ont högt uppe, som magkatarr liksom. Så var det under mina tidigare överstimuleringar. Jag har haft en slags träningsvärk i axlarna som liknar smärtan efter min titthålsoperation, men det förstår jag inte vad den beror på faktiskt. Kanske trycks organen upp extra mycket nu när jag ligger ner?! Vad som är sjukt positivt är att jag än så länge kan kissa och andas utan problem, vilket är otroligt viktigt. Jag tror inte heller att jag har det där typiska överstimuleringsillamåendet, utan jag tror att det helt enkelt beror på min medicin metformin (som vanligt) och att jag har svårt att äta.

Igår gjorde jag en fantastisk sallad med spenatsallad, tomat, päron, mango, granatäpple, fikon, granatäpplevinäger, skinka och getost. Helt fantastiskt gott, men usch va ont jag fick i magen. Det spelar egentligen ingen roll om det är vatten, mat, fil eller en smörgås som jag fyller magen med, för magsäcken är så klämd av mina förstorade äggstockar och vätskan att jag får galet ont direkt. Så jag får vara försiktig.. Äta små portioner.

Ja, så det var hälsoläget. Men jag sitter ju faktiskt och håller på lite information om våra embryon också.. Vill ni veta?
Igår var 13ägg befruktade!
Idag har 10 av dessa delat sig helt normalt till 4-celliga embryon.
Ett ägg delade sig aldrig, men de sista två hade i förmiddags delat sig till två celler. De kan alltså komma igång lite senare, men just nu ser de andra tio bäst ut. Inget annorlunda utseende, ingen fragmentering eller avvikelse från normala embryon sa embryologen!!! Wihooooo!! De lever.

Det kändes faktiskt lite tungt i hjärtat att inte få åka dit och föra in ett embryo idag. (Sist blev jag ju gravid av vårat 5-celliga på dag 2). Men nu ska alltså alla långtidsodlas till måndag. Vi förstår att alla inte kommer överleva. Viktigast är att det finns ett eller några stycken finisar där på måndag. Allt annat skulle vara förkrossande.... Men visst får man en form av storhetsvansinne när det blev så många ägg denna gången. Vi är ju allt utom vana vid ett sånt här resultat. Jag återfår ju lite hopp om mina ägg måste jag säga...

Ja så då vet ni ;) Jag börjar känna mig bortskämd efter att ha fått goda nyheter från kliniken två dagar i rad. Vanligtvis är det tvärtom. Njuter medan jag kan, och gör allt i min makt för att hindra överstimuleringen. Vill ju ha en liten plutt tillbaka på måndag. Vilken lycka det skulle vara... Oavsett om det gör mig mer sjuk...