Det där lugnet jag känt i denna behandling börjar ruckas i kanterna nu.. Men jag vet att det blir svårare och svårare att hålla tankarna i styr när jag är helt utmattad av hormonstimuleringen. Så är det alltid. Jag tänker alldeles för mycket på hur det ska gå med min många äggblåsor- men ännu mer på hur illa det skulle kännas om en eventuell överstimulering skulle sätta käppar i hjulen. Om jag inte kommer till äggplock, eller för den delen till återföring (om vi får några embryon) så blir jag förkrossad. Denna oro uppkom nog på grund av de två läkarnas vilt skilda utlåtanden och såklart lite googlande. Googlande som för övrigt aldrig gör mig gott i sådana tillfällen. Vid det här laget borde jag ha lärt mig att googlande på "stimuleringsdagar", "korta eller långa metoden" och "östradiolvärde" enbart ger mig huvudbry och en rad historier från folks behandlingar som inte ger mig det minsta värdefull information. Allt är individuellt, det vet jag ju.
Ja förvirringen är total när en av läkarna knappt ville överväga äp senare än måndag och sänkte min dos, medan den andra läkaren höjde dosen och gav mig ytterligare två dagars stimulering med inplanerat äggplock på onsdag.
Asch då.. Det är inte bra att oroa sig en massa. Det SKA gå bra! Jag måste lita på läkarna.
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar