Kvalitetstid!

Det har varit en riktigt mysig dag denna vanliga lördag. Efter en härlig långfrukost framför ett avsnitt av "orange is the new black" så gick jag och mannen ut i det vackra höstvädret. Efter att ha uträttat lite ärenden promenerade vi till ett gammeldags fik där jag mumsade i mig både morotskaka, chokladruta, och två koppar kaffe. Sambon tyckte jag var helt knasig och sa att jag verkligen har cravings nu. Ja man skulle nästan kunna tro att jag var gravid- men det är ju andra hormoner som spökar i kroppen. Hormoner som kastar mig upp och ner i den evinnerliga bergochdalbanan. Jag tycker att det är rätt jobbigt att jag har fått världens sötsug, och har svårt att stå emot. Jag har ju inte gått upp i vikt av det eftersom metforminet numera balanserar min bristande förbränning, (utan medicin hade jag gått upp på en gång!), men det är störande. Jag som vanligtvis äter väldigt hälsosamt och genomtänkt har plötsligt haft flera månader fyllda av fusk och sämre matvanor. Måste bli ändring på det!

Hur som helst, har dagen bara varit en sån där helt vanlig dag, men ändå så fylld av mysig kvalitetstid med min älskade man. När man ligger vid sin dödsbädd och tänker tillbaka på sitt liv så tror jag att det är just sådana här dagar man vill minnas. Dagar fyllda av okomplicerad kärlek och uppskattning för det enkla och vardagliga.

Igår kväll hade jag en liten low point. Tårarna kom, och jag hade behov av att få ur mig en portion sorg. Mannen kontrade som vanligt med sin positiva inställning och hoppfulla framtidsutsikter, men när jag behövde en annan slags respons så stod han länge och lyssnade på mina något osammanhängande tankar. Tyst och lyssnande! Vi lär oss mycket av varandra. Lär oss att behoven kan variera och att det är av stor vikt att vara tydlig med vad man behöver just då. Jag har en så bra man, och kärleken till honom är gränslös. Vi har ett väldigt bra liv tillsammans, även fast vi saknar att ha en tredje person i vår lilla familj.

Jag äter för övrigt femanest nu, sedan i tisdags då mensen kom. Även om jag mest sannolikt inte kommer kunna göra FET redan i denna cykel, så finns i alla fall en chans att vi har turen på vår sida. Men det krävs såklart att mina äggstockar krympt till normal storlek och att de gamla äggblåsorna från månadens plock är borta nu på torsdagens VUL. Oddsen är inte höga, men jag fortsätter att hoppas. På gott och ont. Jag kommer att bli så besviken om det inte blir så... Trots att jag vet att det troligen måste vänta en månad till.