Sprutdag 7- buhu för biverkningar

Nu börjar det faktiskt bli obehagliga biverkningar. Varför ska jag alltid råka ut för så mycket biverkningar av mediciner? Det hade varit trevligare om jag kunde vara en av dem där som knappt märkte av att jag var under behandling ända fram till äggplock. För de finns ju faktiskt, har jag läst. (Ja, förutom att man måste ha kontroll över medicineringstider och ultraljud såklart.. ) Hur som helst har jag inte benådats med en så "resistent" kropp och sitter därför i soffan under ett täcke med en alldeles fasansfull värk i leder, muskler och huvudet. Ledvärken tycks inte vara så vanlig. Inte heller följande obehagliga företeelse som behagat infinna sig de senaste två dagarna, trots att synareladosen är halverad. Mina armar och delar av ben och rygg domnar bort. Det kryper myror och sticker i armarna, och plötsligt känner jag att händerna liksom somnar. Obehagligt som tusan. Jag visste inte ens att de var en biverkning förrän jag oroligt googlande mig in på FASS och fick läsa om de mer ovanliga, men ack så otrevliga, biverkningarna av synarela. Oh happy day?! Suck pust och stön.

Jag prickar in 6 av 12 av de vanligaste biverkningarna. Ytterligare 3 av de mer ovanliga kan jag sedan lägga på listan. Och det är bara av synarelan. Sen kan jag ju lägga till puregonets härliga effekter på det.
Nu tar jag VERKLIGEN tillbaka det där jag sa i början om att jag mådde oförskämt bra under sprayperioden. Verkligen!!

Trött och odräglig är jag, och jag är ledsen för att ni måste höra på mitt knorrande gnat. Jag måste bara få ur mig frustrationen över att känna mig som en riktig klimakteriekärring som varken mår bra när hon sover eller är vaken.

Mannen säger: - Det kommer vara värt det!
Jag säger: - Jag önskar att jag var man just nu. Eller åtminstone en kvinna som kunde bli gravid genom donatorinsemination så att jag slapp ivf.

Hoppas verkligen att den här behandlingen går bra. För då är det verkligen värt det!!!! I efterhand kommer jag då att minnas det som en dans på rosor.