Gråter andras tårar- och mina- sprutdag 8

Idag gråter jag med Cecilia (bebiskarusellen) som har fått en av de mest tragiska nyheterna man kan få.. Kan inte förstå hur dåligt hon mår nu. Stackars arma kvinna..

Jag har också gråtit av egna tråkigheter idag. Fast i jämförelse känner jag mig bara svag och fånig som fäller tårar över något så trivialt som uppsatsen och föreläsningen där jag tvingades lyssna på karlskrället som nekade mig att skriva uppsatsen själv. (Ja, hans smeknamn har nu kommit att bli karlskrället). Jag spelade in föreläsningen och ska lyssna igenom partiet där han säger att de beviljar medicinska skäl som man inte kan göra något åt/ inte rå för, en gång till. Rent spontant undrar jag om det är där skon klämmer?! Att IVF är ett valbart lyxproblem? (I deras ögon alltså..) Jag har fortfarande inte gett upp med överklagan, men ju sämre jag mår, desto mer skjuter jag det framför mig.

Läkaren ringde mig i alla fall och meddelade att östradiolvärdet nästan fyrdubblats sedan i tisdags. Då låg det på 513, men idag har det stigit till 1945!
Toppen! Nästan lite för mycket tyckte hon och sänkte dosen puregon bara litegrann. (Från 142 till 133ie). Det gör säkert ingen stor skillnad sa hon, men det är lika bra.
-1945? Åh, det måste vara ett gott tecken. Det var ju det året som kriget tog slut, sa mannen. Haha, ja kanske det. Min knasiga kloka man <3

Imorgon kollar vi som sagt så att "tillväxten" inte stuckit iväg för mycket. Mycket blåsor, pcos, sprayning och lång behandlingsperiod är ju ett bra recept på överstimulering. Jag och läkaren har pratat mycket om hur krånglig min kropp är på ivf:erna. Ja, ingen gång har ju varit den andra lik. Trots gånger då jag knappt fått ut några ägg har jag ändå blivit överstimulerad. Nästan alltid har äggen också varit omogna och av dålig kvalitet. Det hör ju egentligen inte ihop och brukar vanligtvis inte hända. Vi har testat många olika recept, men inte hittat det perfekta än. Denna gång kanske? Ja, jag har många gånger skrattat med läkare A om att jag har en krånglig kropp. Någonstans måste man ändå ha lite självdistans och se på den här karusellen med lite humor. Med A kan jag göra det! Hon är så mysig och sådär härligt disträ- precis som en av mina bästa vänner (och ibland även min älskade man). Den här gången räknat jag med att min krångliga kropp ger mig vad jag vill ha! Guldägget!