måndag 15 februari 2016

Pusselbitar faller på plats

Åh vilken lycka, för nu är bloggaren bakom MochMS äntligen mamma❤️ Vilken enormt fin känsla i magen att läsa det. Nu är det ett tag sedan det lila knytet kom men jag vill ändå uppmärksamma denna lyckliga händelse!

I fredags lyftes en enorm tyngd från mina axlar! Jag har ÄNTLIGEN fått jobb inom min bransch- den jag har utbildat mig inom och som varit halvt omöjlig att nässla sig in i. Jag hade ca 6 veckor som arbetslös efter mitt vikariat, inom en annan bransch, innan detta besked- och jag led något alldeles enormt av all press. Arbetsmarknaden kan sannerligen vara problematisk och ibland tappade jag hoppet om att någonsin få jobba med mitt utbildningsområde. Och när hela adoptionen också hänger på det där jobbet så har jag nästan dukat under av den tunga känslan och pressen..

Det gäller att träffa rätt person, som känner rätt människor. Och så VIPS så har man en plats på ett ställe som kommer ge mig suveräna meriter. Jag börjar med en månads praktik och blir sedan anställd på heltid fram till augusti till att börja med. Vad som händer sedan blir nog bara att vi byter till en annan anställningsform. Jag är så lycklig att jag svävar på moln. Det är en så fantastisk känsla och jag minns inte när jag sist kände mig så lätt. Så lätt och så stolt över mig själv. Och så glad. Jag gick fnittrande från intervjun i fredags morse och kommer ständigt på mig själv med att sitta och le och fnittra till när jag tänker på det. Tänk så mycket en så basal sak som ett jobb kan göra för välmåendet.

Det känns som att saker och ting börjar falla på plats nu. Adoptionsplanen, arbete, hälsan, och framöver ekonomin såklart. Och jag är så lycklig. Just nu njuter jag av att få sväva på moln :)








8 kommentarer:

  1. Grattis! Det är du värd. :)
    Kram

    SvaraRadera
  2. Grattis still jobbet! Jag vet precis hur det känns! Vi hade mycket strul pga att jag inte hade ett fast jobb när vi adopterade första gången, när vi gjorde utredningen var jag arbetslös men det var inga problem för själv autredningen den fick vi godkänt. Men sen när vi skulle skicka våra papper till landet så hade jag, som tur var, fått ett jobb. Men då skulel vi ju ändra det i utredningen och vår nya utredare envisades om att det skulle upp i nämnden för nytt bestlut vilket resulterade i att vi blev flera månader försenade. Så fruktansvärt frustrerande när man var så nära! Men det var bara ett vikariat jag hade så när vi fick vårt barnbesked så hade jag bara en månad kvar på vikariatet och jag blev jätteorolig för att det skulel ställa till det. Men jag hade inte behövt vara orolig, dels så är det inga nya papper som rör det som ska skickas in så det är bara att köra på som vanligt som om inget har ändrats. Sen fick jag ett nytt jobb bara en månad efter så jag hade ett nytt jobb när vi åkte för att hämta sonen.

    SvaraRadera
  3. Åh, tack igen! Du underbara! ❤️��
    Och världens största grattis till jobbet! Jag känner igen känslan så väl! När man har en utbildning och bara vill bidra men inte får jobb. Som du säger, det handlar ju bara om att träffa rätt person vid rätt tillfälle och få in en fot!
    Stooooor kram!

    SvaraRadera
  4. Vart har du tagit vägen? Tänker på dig gumman! kram

    SvaraRadera
  5. Men vart har du tagit vägen?hoppas det beror på ett lyckligt barnbesked:)

    SvaraRadera
  6. Tittar in här då och då och hoppas på uppdatering. Hoppas att det går som ni vill!

    SvaraRadera
  7. Tittar in här då och då och hoppas på uppdatering. Hoppas att det går som ni vill!

    SvaraRadera