Det känns lite overkligt att vi tog de där första testen för en vecka sedan. På ett sätt känns det längre sedan, men på ett annat sätt känns det som om det var igår eftersom man fortfarande knappt förstår att det blev +. Men igår kväll blev jag dock riktigt rädd att allt var över.... Sedan i onsdags har jag, när jag varit på toaletten, haft fått lite gammalt blod på pappret och i trosskyddet. Ibland rätt mycket, men ibland väldigt sparsamt. Fine, så länge det inte är rött blod har jag tänkt och har därför inte varit orolig. Men igår kväll var blodet knallrött och droppade ner i toaletten..... Jag andades häftigt och blev mer och mer nervös. Stanna nu Pyret. Du måste stanna. Till slut brast jag ut i hysterisk gråt och upprepade gång på gång att *du* inte får försvinna från mig nu, för vi älskar *dig* redan så mycket.. Jag ringde sambon som var på fest och bad honom att komma hem. Han lugnade ner mig och upprepade gång på gång att vår favvosköterska sagt att blödningar är normalt vid graviditet, så länge det inte är mycket och gör ont. Ja, jag vet sa jag. Men jag är så rädd....
Jag satt länge i fåtöljen i vardagsrummet och kände hur känslostormarna gjorde mig alldeles matt. Ska oron fortsätta vara såhär stark så kommer jag aldrig kunna andas ut. Nästa gång jag gick på toaletten var det brunt blod på pappret igen och jag fick aldrig någon bortfallsblödning eller skarp smärta i livmodern. Puh.. Andas ut.
Efter all oro igår kväll tyckte sambon att ett nytt test nu på morgonen skulle vara lugnande. Sagt och gjort.
Jag inser att bilden inte är den bästa, men strecken på testlagrets test är nästan lika starka nu (syns inte så bra på bild), och på det digitala uppenbarade sig "gravid 3+" på skärmen vilket stämmer ypperligt. Tack för det. Det lugnade mig faktiskt!!
Idag är jag på v. 4+6. Den femte veckan är alltså nästan över och imorgon går jag in i vecka 6. Tycker egentligen att räkningen är lite konstig, men jag vänjer mig väl. Det är två och en halv vecka kvar tills VUL. Vi har beslutat att ingen mer ska få veta något om graviditeten före det, men både jag och sambon är nära att försäga oss hela tiden. Efter VUL får nog våra närmsta vänner veta, men inte alla i bekantskapskretsen. Det vill jag nog vänta med tills bröllopet närmar sig och jag måste berätta. Det känns som en evighet tills ultraljudet. Måtte där finnas ett hjärta som slår <3
Fy för såna skrämselskott!! Hoppas du slipper mer blod, även om det inte är någon fara.
SvaraRaderaNär ska ni gifta er? Vi gifter oss 3:e augusti. Då är jag förhoppningsvis i slutet av vecka 18! Mysigt, men jag är osäker på om klänningen jag köpt kommer passa :-/
Kram /Fiffig
Hej! Jag har en fråga. Jag har också pcos och jag har fått ut bra med ägg och dom har befruktats men endast fått ett i frysen vid ett tillfälle. Hur vet du att du har dålig äggkvalite? Har dom tagit ett prov på dig? El hur har dom sett det? Jag är lite rädd för att jag också har det. Gattis till plusset.
SvaraRaderaHälsningar J
Fy så hemskt med blödningar och gud så skönt att ta ett test som lugnar och tryggar! Förstår att du blev livrädd, det skulle jag också ha blivit. Är fortfarande förundrad över att det blöta i trosan bara är flytningar helt utan färg.
SvaraRadera