Tågtankar

I tåg finns det gott om tid att tänka. Att tänka, reflektera, stanna upp och njuta av god musik i headsetet. I tåg händer det alltid något med min sinnesstämning, och antingen är det en positiv eller negativ effekt som blir resultatet.

Idag vandrar tankarna som vanligt iväg med mig, och beroende på musikens positiva eller deppiga underton så följer mitt mina tankar efter. Musik är något som påverkar mig sådär oförståeligt mycket, som om jag tillåter mig själv att uppslukas totalt av tonerna. Musik kan vända mitt humör med stark kraft. Kanske handlar det om associationer? Att man associerar vissa händelser och känslor man har känt, känner, eller tror att man kommer att känna med med melodiken. Just nu lyssnar jag faktiskt på folkmusik med Hazelius och Hedin efter att min svåger (och egentligen även makens föräldrar) haft sin påverkan på mig. (Det är lite av en folkmusiksfamilj, fast med en god blandning av kontraster såsom Pink Floyd och U2.) Underbart rofyllt, lite dystert, folkligt på ett charmigt gammeldags sätt och helt rätt om man gillar att också tänka sig tillbaka till gamla tider.

Idag, mitt inne i tågtankarna, så slår det mig att jag är lyckligare än vad jag varit på mycket länge. Julen och mellandagarna har varit fantastiska. Vi har spenderat vår tid med nära och kära, vänner och familjer enda sedan den 20e december och hade egentligen bara lite tid ensamma igår och i natt då vi sov ensamma i lägenheten första natten. Igår hann vi dessutom bara städa lite innan vi gav oss ut på olika håll för att uträtta ärenden och hade därför inte särskilt mycket tid tillsammans då heller. Nu är vi på väg igen, till våra väldigt goda vänner som bor 2h bort, för att spendera nyårshelgen hos dem. Ständigt tid med människor man älskar. Det händer ju inte så ofta att det blir så intensivt som runt jul och nyår eftersom man passar på att åka runt då, men för mig har det varit bra med det intensiva eftersom det slår mig ur banan och ruckar på mina rutiner. Jag har upptäckt att det enda, eller i alla fall det säkraste, sättet för mig att vara helt och hållet i nuet och känna mig riktigt genuint lycklig är när jag kommer iväg någonstans. Bort från mina rutiner och min vardag. Eller om det händer något stort hemmavid som är ovanligt, spontant och förvånande. Spontanitet och avbrott från det gamla vanliga behöver jag mer än vad jag någonsin har förstått tidigare. Och natur. Jag behöver komma ifrån staden. Tänk så mycket man lär sig om sig själv i livet. Vilken resa detta är.

Nu när jag haft så bra dagar så har jag känt mig så glad. Jag har haft mycket ork jämfört med hur det varit hela hösten och lyckan har tagit övertaget över de stunder då jag börjat känna mig nere. Jag tänker ofta på behandlingen som påbörjas så snart jag får mens, och på adoptionen från Kenya som inte blir av. Men jag försöker också att inte låta tankarna ta överhand. Jag känner mig starkare än jag gjort på hela hösten. Starkare, gladare och mer nöjd med tillvaron. Om det så bara får vara de här dagarna som varit så suger jag åt mig det som en svamp, för jag tycker att jag verkligen är värd att må så här bra. Det borde jag få göra nästan jämt egentligen om man ska vara krass, men jag suger åt mig det jag får och är tacksam för all kärlek jag känner i hjärtat. Det finns många människor i min närhet som är sannerligen spektakulära och som verkligen hjälper mig att känna såhär.

Utanför fönstret i tåget är det vitt av snö och mjölkig dimma ligger över träd och åkrar. Så vackert det är. Jorden bjuder oss på så mycket skönhet. Ser ni den?