Hemska jävla natt... Några få timmars sömn emellan de otaliga toalettbesöken. Imorse när jag skulle ta en ny lutinus hade det under de få timmar jag sov i natt forsat ut massor med rödfärgad lutinus i trosskyddet. Mer mörkrött än färskt, och lite slemmigt när jag torkade med papper. När jag bökar runt med lutinusstaven omkring livmodertappen finns massor av rödfärgat kladd. De senaste 4 h har inget mer kommit ut, men det känns mest som en tillfällighet.
Det ser allt utom ljust ut... Livmodern och tarmarna rycker krampaktigt, ryggen värker och jag är ständigt kissnödig- precis som när jag haft mina två missfall.
Jag förhandlar med Gud. Ber. Pratar med magen, med Theodor. Jag upprepar mantrat "gravid i v.38 i sommar, och jag har klänning", efter att en läsare drömt om att jag skulle på ultraljud och skulle få en pojke i sommar...(Det var det enda som kunde lugna mig igår- så varma tack till dig som berättade om din dröm). Jag går händelserna i förväg och sörjer, och samtidigt hoppas jag så mycket att det känns som jag går sönder inifrån.
Jag står maktlös och kan bara vänta. Vänta vänta vänta. Ovissheten och oron tar kol på både mig och maken. Han ligger bredvid mig i sängen, tätt tätt intill mig hela tiden. Han har stannar hemma från jobbet och det är jag glad för. Den sorg och rädsla jag ser i hans ögon är bland det värsta man kan se hos den man älskar mest av allt i världen, och jag vill bara kunna lugna honom. Men det kan jag inte.
Vi väntar... Troligen på missfall.. Om inte Gud lyssnar på mina böner. Och på er som hjälper oss att hoppas på det bästa<3
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
Kram 💚
SvaraRadera<3
RaderaDet värsta är ju ovissheten.
SvaraRaderaJag önskar och hoppas att det går bra.
Varma kramar
Tack <3
RaderaHåller alla tummar och tår! Har ni någon tid för undersökning inplanerad?
SvaraRaderaTack snälla <3
RaderaUsch, jag har varit i den där situationen så många gånger själv så jag blir lite skakig här när jag läser. Vad jag har bett till Gud, vad jag har hoppats och legat som du med panik i hela kroppen.
SvaraRaderaOm jag ska säga ngt lugnande så upplevde jag det där för några veckor sedan. Jag fick jätteont, det blödde och jag blev superstressad så att jag darrade, men sedan dagen efter när jag ändå skulle på ultraljud såg de ett hjärta slå, och jag har fått göra ultarljud varje vecka efter och nu är det vecka 10 och det lever fortfarande. De ser en vätskesäck utanför fostersäcken, som skulle kunna vara en tvilling som kanske orsakade blödningen när den dog. För det kändes verkligen som missfall.
Så ge inte upp hoppet än! Och be att få göra ultraljud! De kan ju se om en blödning har startat inne i livmodern, eller om blodet kanske kommer från livmodertappen.
Tack snälla du för ditt svar! Jag förstår att du blir skakig när du läser, det blir jag också när det händer andra. Minnena kommer som att trycka på en knapp.
RaderaÅh va det gläder mig att din lilla fortfarande lever! Grattis till graviditeten :)
Du får gärna titta in igen och uppdatera hur det går för dig.
Kram!!
Förstår din oro och panik. Blir kallsvettig av att läsa och tänka på vad ni behöver gå igenom, igen.
SvaraRaderaMen, jag tycker att det låter väldigt likt det jag varit med om två gånger redan i min tidiga graviditet. Och det har ju varit falskt alarm båda gångerna. Så jag håller fast vid hoppet!
Stor kram!
Åh <3 sånt här pepp och igenkännande behöver jag!!! Tack!!
RaderaKramar
Varma, oändliga tack till er alla. Just nu har jag inte styrka att svara er alla individuellt, även om jag hemskt gärna skulle vilja. En annan dag helt enkelt.
SvaraRaderaTills dess kan jag i alla fall svara på frågan. Nej, jag har inget VUL inplanerat. Det är så vansinnigt tidigt (4+0 imorgon) så det skulle inte ens synas en fostersäck. Om blödningen fortsätter i dagar åker jag nog in, men barnmorskan på kliniken sa att man inte ser något alls än.
Fasen vilken otur ni har. Finns inga ord för hur mycket ni förtjänar ett annat slut än missfall. Tänker på er enormt mycket! Kram
SvaraRaderaDet SKA bli ett barn!! Det måste det
SvaraRaderaÅh, jag bara önska att man kunde göra någonting för att påverka situationen. Men man är så maktlös! Jag kan bara hoppas och hålla mina tummar, för att detta ska gå hela vägen för er denna gången. Ingen förtjänar det som ni gått igenom och jag hoppas ni slipper göra det igen!!! Massa styrkekramar och lyckoönskningar!!
SvaraRadera