Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
måndag 23 december 2013
Svar på kommentarer!
Bättre sent än aldrig va? På senaste tiden har jag varit dålig på att svara på era kommentarer. Eller när jag tänker efter så är det inte ovanligt att det dröjer några dagar, men det har helt enkelt med tidsbrist att göra. Nu finns i alla fall svar långt bakåt på era kommentarer. ;)
En konstig företeelse i min hormonella kropp är värmesvallningarna. Ena minuten har jag blossande kinder och svettas trots att jag inte anstränger mig, och i nästa stund fryser jag. Det är som om jag har feber. På nätterna fryser jag mycket, men svettas så att jag vaknar fuktig. Ja, det är den ena knasiga företeelsen.
Den andra grejer är väldigt privat och egentligen lite pinsam att skriva om, för det är nämligen kåthet. Alltså, jag är långt ifrån kåt egentligen och känner mig inte sugen på sex, men min kropp liksom skriker efter orgasm. Så var det första gången jag blev gravid också, men gång nummer två blev det tvärtom (vilket jag nästan föredrar...). Jag kommer ju inte våga riskera minsta lilla med den här graviditeten, så en orgasm eller sex kommer inte på fråga. Och det spelar ingen roll vad någon säger, för jag är bestämd på den punkten. Jag vill inte riskera något och har trots allt två missfall bakom mig, så jag hör väl till riskgruppen som bör vara försiktiga med sex den första tiden. När vi kommit till en säkrare tid kommer det nog bli andra bullar, men just nu är det så här. Men det gör mig inte så fasligt mycket. Man vänjer sig vid torrare perioder som ivf:are, för de inträffar ju ganska ofta.
Idag åker vi alltså ut till mina föräldrar ute på landet. Det stormar förskräckligt utomhus så jag hoppas det går bra att köra. Nu gäller det att ha tungan rätt i munnen när allt ska packas ner inför helgen, så att man inte glömmer några klappar eller matprylar till julbordet. Det är mycket som ska tas med. Och trots att vi försökt hålla nere på julklappshandlingen i år så har vi ändå hysteriskt mycket paket... Jag som lever på csn har aldrig haft förmågan att handla klappar utefter min inkomst, utan jag lägger alltid alldeles för många tusenlappar på presenter. Men det är lite så som jag funkar. Jag lägger hellre pengarna på någon annan än mig själv- vilket resulterar i att jag alltså inte köper särskilt mycket grejer till mig själv. Maken är likadan, och nästan värre. Han älskar att ge dyra presenter! Men i år stoppade jag honom faktiskt. Vi har inte råd att lägga lika mycket som förra året, och måste spara ihop lite pengar igen. (Något som har visat sig svårt eftersom vi hela tiden får stora oväntade utgifter titt som tätt..).
Klockan är 9, men jag vaknade vid 6. I natt fick jag faktiskt drygt 5 timmars sömn. Inte på långa vägar tillräckligt, men bättre än 4. Blir så avundsjuk på mannen som bara sover och sover.. Och så klagar han på att han är trött på dagen sen. Mm..... Jag önskar att jag kunde sova lite bättre faktiskt, men det verkar vara en smäll jag får ta. Men jag kommer nog fortsätta gnälla lite här om det, för det är inte jättekul direkt.
Nu måste något stoppas i magen! Hopas ni alla har en bra "dán före dopparedagen"!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar