Gynbesöket och ett kärt återseende

Alltså ni anar inte hur mycket ert stöd betyder för mig. Bara era kommentarer om att förkylning snarare kan vara positivt lyfte upp mig massor. Jag vill skicka ut slängkyssar till er alla som peppar mig, hjälper och håller era tummar. Tack! Fortsätt så. Jag gör mitt bästa att peppa och stötta tillbaka.

Besöket hos privata gyn i Sthlm kändes ganska onödigt. I stort sett fick jag provsvaren på blodkoagulationen som såg fina ut, och ett VUL konstaterade typ samma sak som i måndags- det vill säga att det ser helt normalt ut inuti. Var blödningen kommer ifrån kunde hon inte se, så alltså är det ju "mensvägen" eller vad man nu ska kalla det. Det är väl inte direkt guld. Ska ringa kliniken imorgon tror jag, bara för att fråga hur de tycker. Hoppas vi kan köra ändå. Jo, det måste bli så. Är det upp till mig så kör vi på. Slemhinnan var ju 9-10mm idag och det är perfekt för ET!

Att kuska med tåg till Stockholm bara för att få ett papper på provsvar hon lika gärna kunde skickat med posten kändes sådär, men nu är det gjort i alla fall. Hon fick kolla på mina tidigare tagna prover och kopierade mina journaler. Jag frågade om de resterande immunologiska proverna och fick svaret på varför man helst inte tar dem på folk. De kostar mellan 600-1800kr per styck, och det har jag ingen lust att hala upp ur egen ficka. Nu har jag ju ändå fått medicin för att sänka immunförsvaret, så provernas resultat känns mindre relevanta. Får jag däremot ett till missfall så kommer jag att kräva dessa prover i min hemstad. Innan jag gav mig ut i snöstormen igen bad hon mig att maila in resultatet efter behandlingen och önskade mig en GOD jul. Hon sa att ingen utåt sett kunde ana att något var "fel på mig". Nej, så är det nog oftast. Jag döljer det oftast bra!

Den här gynekologen är väldigt speciell. Virrig, överallt och ingenstans och vansinnigt ostrukturerad. Vet inte var hon är ifrån, men hon har en annan medicinsk skolning där man ofta avbryter och sällan låter patienten prata till punkt. Det sa hon till och med själv idag, och menade att det ofta leder till missförstånd. Jag skulle inte känna mig trygg att bara besöka henne och ingen annan, men för att få medicinerna känns det ok. Jag har ju min trygga punkt på kliniken där jag gör alla behandlingar, och där finns underbara rödhåriga dr.A som är otroligt mån om mig och min man. Sist jag var hos dr.A (i måndags) pratade vi ju till och med om medicinerna jag fått på annat håll, och hon var sitt vanliga glada jag. Hon lade ingen värdering i det faktum att jag gick emot deras rekommendationer utan var snarare glad att jag hade berättat det för dem. Men visst tänker man på hur det skulle bli om vi till slut var tvungna, eller valde, att söka oss utomlands för att göra embryoadoption. Då skulle jag inte kunna få hjälp på min klinik och därmed inte ha min fasta punkt kvar. Nåväl, det är en senare fråga. Förhoppningsvis slipper vi! För det här ska ju lyckas nu?! Eller?

Stockholm förde dock med sig värme i hjärtat. Jag hade möjlighet att träffa en väldigt kär vän som jag inte sett på tre år. Hon är helt underbar och jag lärde känna henne när jag jobbade i Stockholm för många år sedan. Det bästa är att det aldrig spelar någon roll om vi är ifrån varandra i långa perioder, för så fort vi ses är det som om ingen tid gått överhuvudtaget. Kravlöst och underbart. Givetvis fick hon veta vad vi gått igenom. När jag kramade henne hejdå kände jag mig lite starkare än innan. För hon har faktiskt rätt: Jag är stark som lyckats härva mig igenom studierna, med allt som pågått vid sidan av- även om det tagit tid , krävts paus, och varit kämpigt. Det är egentligen inte särskilt långt kvar till uppsatsen lämnas in, och när den är godkänd har jag inte mycket kvar. Jag är mer motiverad är på mycket länge. Uppsatsen ska faktiskt bli klar den här gången, och den kan bli riktigt riktigt bra.

När jag står där med min kandidatexamen ska jag fiiiiira! Och jag ska inte tänka att jag borde kört vidare till magister/master, utan jag ska tänka på hur mycket jag gått igenom för att ta mig till den punkten- och så ska jag vara stolt som en tupp. För jag är stark!