måndag 6 april 2015

Missfallet är ett faktum :(

Graviditet nummer fem har slutat på samma sätt som mina fyra andra graviditeter- med missfall i vecka 6. (5+3 denna gång.) Jag är alldeles för utmattad för att skriva om det nu, men jag ville uppdatera er lite om läget. Det tråkiga läget. Vår sista chans. Det nionde försöket..

Förlorar otroliga mängder blod och har obscent ont. Troligtvis kommer vi behöva landa på akuten idag eftersom jag förlorar så mycket blod, men än så länge ligger jag i sängen hos svärmor ute på landet. Sömn har det bara blivit några få timmar här och där så givetvis är jag alldeles dränerad på energi.

Jag har ännu inte gråtit...



11 kommentarer:

  1. Finns inga ord... Livet är ett j*vla rövhål. *kramar om*

    SvaraRadera
  2. Lider så med dig. Det finns inga ord som kan lindra. Ni har fått stå ut med så mycket! Mer än vad som är mänskligt. Ta nu hand om dig och dina känslor och Ta hand om varandra och varandras känslor. Låt gråter komma när den kommer. Sörj. Vet att du nu har gjort allt som stått i din makt för detta lilla embryo med immuniseringsterapi och postivt tänkande. Låt nu din kropp få vila. Få lite lugn och ro. Var snäll mot dig själv. Jag tänker på er och sörjer med dig. Kramar <3

    SvaraRadera
  3. Jag blir så jävla ledsen, för dig, för er. Det finns inga ord. Skickar massa kramar och önskar det hjälpte mot smärtan, både den psykiska och den fysiska. <3

    SvaraRadera
  4. Blir så otroligt ledsen för er skull.
    Ta hand om dig nu, tänk inte på oss!!!
    Tusen styrkekramar!!!

    SvaraRadera
  5. Vad tråkigt att läsa. Lider med er. Kram!

    SvaraRadera
  6. Vad tråkigt att läsa. Lider med er. Kram!

    SvaraRadera
  7. Å nej, nej nej! All styrka till er!

    SvaraRadera
  8. Åh. Har följt din blogg mycket noga senaste dagarna och hållit tummarna så hårt. Är så förtvivlat ledsen för er skull. Tänk att ni satsat så hårt och gjort allt i er makt för detta. Och så ändå denna käftsmäll. Igen.
    Vi är också på vår nionde behandling och jag vaknade imorse av mensvärk från helvetet. Ännu inget blod men det verkar ju gå åt ett å samma håll. Fasen vad livet är orättvist.
    Skickar massa tankar och kramar till dig. Tack för att du vill dela med dig, hoppas att det blir lite lite lättare på så vis....

    SvaraRadera
  9. Älskade vän vad jag blir ledsen! Det finns inga ord att beskriva hur mycket jag lider med er. Jag hoppas verkligen att du slipper åka in till akuten men om du måste det att du bara får träffa underbart, empatiska personer.
    Ni finns båda två i mina tankar, stor Kram

    SvaraRadera
  10. Jag blir så gränslöst ledsen. Det finns verkligen ingen rättvisa i det här. Hoppas du kunde stanna kvar hemma. Kramar till dig!

    SvaraRadera