Jakten Efter Total Lycka: En timma kvar...

torsdag 21 februari 2013

En timma kvar...

...tills vi får besked om det blev flipp eller flopp med ägg och spermier den här gången....

Att ha eller att inte ha ett embryo, det är frågan...

2 kommentarer:

Anonym22 februari 2013 kl. 10:21
Hur har det gått??!
Kram
SvaraRadera
Svar
Anonym22 februari 2013 kl. 11:24
Oj, hur gick det sen? kram!
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Vår resa.

2010
Mars-April - Vi börjar (outtalat) försöka bli gravida.
Vinter- Vi lägger det på is. Sambon vill vänta lite.

2011
Vår-sommar- Jag mår dålig. Längtar vansinnigt efter barn.
Höst- Vi börjar "på riktigt". All in. Förhoppningarna är stora, med rädslan över den oregelbundna mensen blir påtaglig. Har menscyklar på ca. 40 till dryga 100 dagar.
December- Mensen är sen men gravtest neg. Kontaktar privat gyn. Konstaterar obefintlig ÄL och PCO/PCOS.

2012
Januari-februari - Äter två kurer pergotime samt provera. Den första kuren resulterar i ett ägg, men inte nummer två. Negativa graviditetstest. Fortsätter med provera.
Februari- Vi skickar in papper till fertilitetsenheten för att kallas till utredning. Kötid på tre månader, känns oändligt långt.
Mars- Jag tar nödvändiga hormonprover och sambon lämnar spermaprov.
April - Åker in akut till kvinnoklinik pga kraftiga menssmärtor. Har länge haft problem och misstänkt endometrios.
Får även besked att hormonproverna ser bra ut.
30:e- Opereras med laparoskopi. Ingen endo hittades. Skönt, men även jobbigt eftersom jag även trodde att detta var anledningen till mina magproblem. Äggledarna spolas under ingreppet.
5:e Juni - Första besöket på fertilitetsenheten. Får träffa en oprofessionell och opersonlig ST läkare. Chockas av sambons spermaresultat som var gravt avvikande. Spermierna alldeles för få och slöa, och missbildade. Endast tillräckligt för provrörsbefruktning genom ICSI. Nytt spermaprov tas på sambon.
Slut av Juni - Spermaprov ger fortfarande samma resultat. Vi får en tid i slutet av aug för information om IVF.
Augusti - Klinikens sommaruppehåll är över. Jag ringer genast och försöker få en tidigare tid för IVF-möte.
9:e Augusti - Uppstartsmöte för IVF. Träffar läkare A som är jättegullig. Vårt intryck av kliniken blir plötsligt otroligt positiv. Kromosomprov av sambo tas, och uppstart av behandling planeras nästnästa mens.
29:e Augusti - Mens kommer efter 98 dagars uppehåll. Har inte haft mens på hela sommaren. Ringer kliniken och får veta att kromosomanalysen är färdig.
30:e Augusti - IVF/ICSI 1 börjar. Jag tar min första spruta menopur 112.5 på en bajamaja på coldplaykonserten. Skakigt och nervöst, men en minnesvärd historia att berätta.
Vul på sprutdag 7 visar bra blåsor men chocklågt östradiolvärde på 139. Höjer dos till 125 ie. Vul igen på sprutdag 9 och 12. Tar Otrivelle ÄL-spruta på dag 13.
13:e September - Äggplock. Får ut 5 ägg ur ca 13-14 stora blåsor.
14:e September - Ringer kliniken från universitetets bibliotek. Inga ägg har befruktats, och bara två av de fem äggen hade varit mogna. Chocken var total. Vi som är så unga..
September-Oktober- Blir måttligt överstimulerad med vätska i buk, svårt att andas och väldigt ont. Sjukskriver mig till slut. Har ont länge och är inte återställd förrän i november då det är dags för ivf 2.
12:e November - Startar IVF/ICSI 2. Menopur 150ie.(har jag för mig) Sprutar i 9 dagar. Otrivelle den 21/11.
23:e November- Äggplock ICSI 2. Får ut 7 ägg. Fortfarande många tomma blåsor.
24:e November- Läkare J ringer. Inga ägg befruktade denna gång heller... Dessutom bara två mogna ägg av de sju som plockats ut. Får tendens till ös, men tror att jag hade extra ont för att jag var så ledsen. Vi är förkrossade. Går in i ett mörker och sörjer i några veckor. Hoppar av c-uppsatsen i skolan och blir sjukskriven fram tills terminens slut. I slutet av december/januari börjar jag må lite bättre. Börjar leva igen.

2013
10:e Februari - Påbörjar IVF/ICSI 3 på mensdag 3. Har bytt till puregon 125ie. Sprutar 8 dagar. Otrivelle 18/2. Östradiolvärde bättre än någonsin.
20:e Februari - Äggplock. Får ut 8 ägg. Många tomma äggblåsor.
21:a Februari- Vi går till klinik för att få besked. Vi anar redan ytterligare en smäll. Värre än vad vi trodde. Återigen igen fanns inga befruktade ägg, trots 6 av 8 mogna ägg. Läkare A säger att vi måste tänka om. Föreslår ÄD(!) eftersom de inte tror att mina ägg är av bra kvalitet. Jag gör kromosomprov.
Vi föreslår att testa spermadonation först för att veta säkert vem av oss två som är "det största problemet".
Början av Mars- Läkare A beviljar spermadonation som ett försök innan vi ställs på kö till ÄD. Kromosomprov var neg.
5:e April- Påbörjar IVF/ICSI 4 med spermadonation. Sprutstart mensdag 2. Sprutar i 8 dagar. Först 150ir, sedan 125ie och senaste dagen 100ie. På VUL dag 7 har östradiolvärdet sjunkit från dryga 1300 till runt 1200 på två dagar. Otrivelle 13/4. Den värsta behandlingen hittills pga all oro. Jag vill verkligen inte få veta att jag är helt infertil..
15:e April- Äggplock ICSI 4. Får ut 7 ägg. Jag är lugn under ingreppet trots all oro och ångest.
16:e April - Träffar läkare A på kliniken. Får besked att 2 av de 7 äggen befruktats och ligger i värmeskåp. Den ena har delat sig till 2 celler. Alla äggen hade varit mogna denna gång. Detta är vår milstolpe! Dagen då vi återfick lite hopp om framtiden. Även om jag har dålig kvalitet på äggen så finns det åtminstone ett fåtal som faktiskt KAN befruktas.
17:e April - ET med 5-celligt embryo. Det andra 5-celliga odlas vidare men klarar sig inte. Inget till frys.
23:e April- Måttligt överstimulerad med äggstockar på 8x6cm, respektive 6x6cm och lite vätska i buken.
28:e April- Plussar på ruvardag 11. Jag är GRAVID!!

6:e Maj- Missfall i v. 5+0 (alltså v.6). En fruktansvärd upplevelse då jag till och med höll embryot i min hand. Vi är helt förkrossade... Förstår inte hur vi ska orka!
27:e Juli- Bröllop! Världens lyckligaste och finaste dag då vi blev man och fru.
7:e Augusti- Tar första tabletten primolut-nor.
8:e Augusti- Vi överlever en bilolycka.. mirakulöst nog helt utan skador.
12:e Augusti- Påbörjar ICSI 5, med nedreglering av nässprayen synarela. Första gången vi kör med långt protokoll.
27:e Augusti- Blodprov som avgör om jag är nedreglerad.

Stimulerar i 12 dagar med puregon i varierande doser, men mest 125, upp till 144. Östradiolvärdena är fortfarande låga trots att äggstockarna är fulla med stora äggblåsor.

11:e September- Äggplock. 40-45 äggblåsor punkteras och det gör fruktansvärt ont. Får ut 24 ägg, varav 19 är mogna, och 13 befruktas av donatorsperman.

16:e September- Inställd återföring pga överstimulering. Äggstockar på 10cm styck och lite vätska omkring organ. Fick 6 fina blastocyster i frysen.

24:e September- Börjar med femanest (östrogen) inför FET.

11:e Oktober- FET 1 med embryo (blastocyst) som höll på att kläckas. Fortsatt behandling av femanest och lutinus.

18:e Oktober- plussar starkt på ruvardag 7..GRAVID!

26:e Oktober- Missfall....v.5+0. Exakt samma dag som mitt första missfall.

Orken börjar sina... Varför får vi så många motgångar hela tiden?

23:e November- Påbörjar femanest inför FET 2.
9:e December- Fet med blastocyst.

14:e December- Plussar på ruvardag 5. Jag är GRAVID igen.

16:e-18:e December- Blödningar med gammalt blod, och lutinusresterna blir rosa. Vi knäcks helt och hållet, men det verkar inte vara kört ännu..

23:e-24:e December- Störtblödningar med slemhinna och klarrött blod. Vi bryter ihop och börjar sörja missfall. (Då i v.4+5)
27:e December- VUL där vi ser hinnsäck på 6,5mm och gulkropp. Ännu inte kört?
31:a December- Missfall v.6 (5+6)....Den värsta störtblödningen jag haft i hela mitt liv med sjuklig mängd blod och klumpar. VUL visade hinnsäck på 13mm kl.14.30. Under eftermiddagen eller dagen därpå måste den blött ut.

2014
2:a Januari- VUL, konstaterar att livmodern är tom.
28:e Mars- Naturlig mens.
29:e Mars- Börjar med femanest inför FET nr. 3. Säger inget till någon annan. Bara kliniken och mannen vet om att vi inte längre har paus.
7:e April-. VUL visar att allt är ok med slemhinnan inför återföring nästa vecka. Börjar med lutinus 9/4.
14:e April- FET. (Tredje frysåterföringen efter ICSI 5, men totalt var det den 8:e behandlingen).
21:a April- plussar på RD 7. GRAVID!
23:e April- Bruna flytningar och känner mig sjuk. Pågår fram och tillbaka med bruna alternativt rosaaktiga flytningar/spottings.
2:a Maj- Missfall.... v.6 (5+2)... Det fucking fjärde missfallet...
Får ut embryot och sparar i sterilt kärl för analys på labb. Det visade sig dock vara helt i onödan eftersom analys inte var möjlig så tidigt i graviditeten. Tack för den psykiska tortyren.

5:e Juni- Tar min kandidatexamen! Väl värd glädje av att ha klarat av den otroligt tuffa utbildningen trots barnlöshet och behandlingar.
Juni- Vi tar beslut om att det blir äggdonation på hösten, vilket vi redan stått i kö till sedan februari.
Vi tar också beslut om att vi på hösten kommer att resa till ATEN för att göra en immunologisk utredning hos dr. Dimitri Papanikolaou på Life Clinic. Nu ska vi gå till botten med alla problem med upprepade missfall och ägg som inte vill befruktas av makens spermier.
Kraschar totalt både fysisk och psykiskt. Kroppen protesterar så mycket att jag nästan blir totalt sängliggandes i några veckor.
Juli- Inleder kontakt med Life Clinic.
Åker också på tågluff i Europa med min man- som vår riktiga bröllopsresa.
Augusti- Min fina moster får diagnos lungcancer.
20:e September- Flyger ensam till Aten efter en kaosartad dag på flygplatsen. Mannen flygfobi var för stark för att komma på planet.
22:a September- Besök på Life Clinic i Aten. Omtumlande och både en besvikelse och befrielse. Prover tas, undersökning görs och en stressad läkare diskuterar framtiden för immunologisk behandling.
Slut av September- Krångel med vår svenska klinik som plötsligt inte vill göra äggdonationen- trots att vår korsdonator redan gjort sin donation(!). Vi får till slut rätt, men det var en onödig kamp som bara gjorde oss stressade.
Oktober- Provsvar från Aten visar en kropp i krig med sig själv. Höga TNF-alfa, höga CD56, lågt ferritin, tveksamt resultat på kardiolipinantikroppar och lite annat. Beslut blir att behandla mig väldigt invasivt. Humira måste bland annat användas innan resten av medicineringen påbörjas.
November- En tid full av sorg och elak kropp.
2:a December- Vår anonyma äggdonator gör sitt äggplock. 7 ägg blir plockade och bara två av dem är befruktade nästkommande dag.
Här kommer dock vårt bevis. Jag och min make är av någon anledning inte kompatibla med varandra (JO, ni hörde rätt) med kan befrukta celler från donatorer. Vad detta beror på vet vi inte. Men troligtvis har det med antikroppar att göra.
2:a Advent- Får det förkrossande beskedet att KENYA stoppat alla internationella adoptioner. Vi hade bestämt oss för adoption därifrån och väntade bara in äktenskapstid för att adoptera därifrån. Jag gråter så mycket så jag faller ihop. Det känns som ett missfall....
3:e December- Ena embryot har dött. Vi ger upp.
9:e December- WOW, den starka lilla rackaren klarade sig och blev en blastocyst. ÄD kommer att bli av.

2015
Nytt år och nya vindar under våra vingar

Januari- Tar primolut-nor för att framkalla mensen. Påbörjar Paleo-kost med koll på kolhydratmängd.
2:a Februari- Första sprutan HUMIRA. Två veckor senare tas nästa spruta. Sover nästan ingenting och går snabbt upp 4,3 kg i vikt- på tre veckor. Suck... Två veckor därefter kommer mensen och ÄD-behandlingen påbörjas.
26:e Februari- Första droppet med intralipider
9:e Mars- VUL, slemhinna på 7,4mm. Tar också dropp nr 2. Utöver det medicineras jag med femanest, prednisolon, omega 3, D-vitamin, och övriga vitaminer. Samt mitt vanliga metformin såklart.
13:e Mars- Får goda besked på adoptionsfronten efter ett öppet hus på adoptionscentrum. Det tänder vårt hopp och minskar pressen inför vår sista behandling.
16:e Mars- Har tagit progesteron sedan CD 13. Idag är det CD 17 och listan på mediciner utökas med clexane och salospir..
17:e Mars- FET- äggdonation, vår 9:e behandling. Tar IL-dropp på kvällen.
23:e Mars- Plussar svagt på RD 6. Jag är GRAVID igen. Denna gång med ett äggdonationsembryo.

Vi har nu kämpat med barn i fem långa år. Fem år fyllda av oändlig sorg, hopplöshet, förväntan, lycka, tårar, trauman, och en enorm och obeskrivlig längtan efter barn. När slutar resan med ett barn i famnen?

5:e April- Missfall nummer 5 på påskdagen.
6:e April- Blöder så extremt mycket (pga medicinerna) att jag måste åka in till akuten och skrapas akut. Jag hade nog tur som åkte in i tid. Blodvärdet sjunker extremt snabbt och jag får veckorna därefter behandlas med järninjektioner för att återhämta mig.

ADOPTIONEN STARTAR!
8:e April- Informationsmöte på kommunen
11-12:e, 18-19:e April- Föräldrautbildning för adoption
Juni- Hemutredningens första möte.
Juni- Enskilda samtal på kommunen
Juni- Hembesök för adoption
Juni- Sista mötet för adoptionen
Juli- Utredningen korrekturläses och AC kontaktas för att se över texten.
Augusti- Ny version av utredning korrekturläses.

torsdag 21 februari 2013

En timma kvar...

2 kommentarer:

Här finner ni andra som går igenom IVF:

Min blogglista

Fina besökare: