Varje vit dag är en seger!

Att vakna och se att det inte kommit ut något rosa under natten är en underbar känsla. Jag vill hemskt gärna ha en vit jul- i dubbel bemärkelse.

I natt har jag faktiskt sovit. Första natten på länge. Varje gång jag har vaknat under natten har jag vaknat med handen på magen, över Theodor. Jag har tagit bort handen och lagt den efter sidan, men när jag vaknat har den legat där igen. Ganska mysigt faktiskt. Just nu är det ju faktiskt något litet där inne som försöker tänja ut min livmoder och borra sig in riktigt hår. Jag minns inte om min mensvärk var så skarp som den är nu vid mina första graviditeter. Sånt är svårt att minnas. Så egentligen vet jag bara att det gör väldigt ont nästan hela tiden, och det tyder ju i alla fall på att något händer där inne. Jag ska försöka att ta det med ro och minnas att alla graviditeter kan vara olika.

I övrigt finns en del saker som verkligen visar att kroppen är preggo.
-Illamående! Faaaaasansfullt illamående och svårt att äta överhuvudtaget. Allt bara växer i munnen. Citrusfrukter är egentligen det enda jag är sugen på. (Stackars mage). Värst är kvällar och nätter för mig, men egentligen känner jag av det genom hela dagarna. Det bästa är att ligga ner, men när jag då sätter mig upp är jag nära att kräkas. Första kräket kom i förrgår.
-Yrsel. Nära att svimma när jag reser mig. Och därtill tillkommer en enorm orkeslöshet och darrighet i armar och ben. Fast jag har ju också haft influensa vilket bidrar till den svaga kroppen. Jag har svårt att orka lyfta mina armar och ben, och att gå i trappor är en plåga- benen viker sig.
-Förändrad smak. Päronmer smakade metall och potatismoset jag tvingade i mig igår smakade helt annorlunda. Spännande värre :)
-Foglossning. Den är inte så skarp som första dagarna, men jag känner ju inte efter så noga längre. Men den är ändå ständigt där och blev exempelvis värre av att gå till skolan och sjukhuset igår.
-Mensvärk och ryckiga tarmar, intensivt och skarpt. Detta är viktigt!!! Mensvärken och rycken/kramperna i livmoder och tarmar har fortsatt sedan i söndags. Anledningen till att det är viktigt är att jag var livrädd över just den känslan när det också kom blod eftersom det var så som det hade varit under mina missfall. Men nu har det fortsatt utan blod, och det ger mig hopp om att smärtan inte var kopplad till just blödningen. Det går att välja att se det så, och därför gör jag det eftersom det får mig att känna mig tryggare.

Just nu tänker jag njuta av att jag är gravid och att oron för en stund har minskat. Det förtjänar jag. Det är många som peppar mig och hoppas för oss. Både här på bloggen och privat. Aldrig har vi varit såhär öppna med vad som försiggår, och det är kanske bra för vi får mycket inputs om hur vanliga blödningar är vid graviditeter. Min vän som bor alldeles för långt bort har frågat varje dag om hur det går för oss. Hon firar varje dag jag har som gravid, och det gör mig så glad. Helt rätt inställning! Så nu gör jag precis det- jag firar att inget tokigt har hänt än, och att jag fortfarande är gravid! Och hopp finns det gott om. Det kan ju faktiskt bli så att vi får uppleva den bästa sommaren i våra liv 2014...<3 Theodor är nog här för att stanna den här gången..