tisdag 23 april 2013

Bra läkare- ruvardag 6

Natten och morgonen var jobbiga. När jag vaknade tvärt vid tre i natt hade magen svullnat upp ordentligt mycket och den kändes spänd och hård. Ser ut att vara i typ 6e månaden. Och jag hade (har) väldigt svårt att andas. Det känns liksom som att lungorna inte får plats där inne och hur mycket jag än försöker djupandas får jag inte in så mycket luft, och absolut värst är det om jag ligger ner.

Så jag ringde kliniken direkt när de öppnade. Kände mig jättefånig eftersom jag varit på gynakuten igår, men andningssvårigheterna är läskiga och barnmorskan tyckte att jag skulle komma in på en gång. Hon sa att jag absolut inte skulle känna mig fånig, för man ska ju ringa om man mår sämre. Jag fick ligga på ett rum i några timmar och vänta, men vid 11.30 fick jag träffa min favvoläkare- A med det röda korta håret, och den busiga glimten i ögat. Hon tar sig verkligen tid till sina patienter. Hon undersöker noggrant och står ofta och pratar länge efteråt. Jag känner mig alltid sedd och väl omhändertagen när jag träffar henne.

Hon kunde se att äggstockarna var större. Nu drygt 8cm x 6cm på höger och den andra ca 6x6cm. (De ligger tätt ihop, i mitten och på höger sida liksom.) Men hon såg inte direkt någon mer vätska än igår. Bara lite, runt livmodern, men inte så mycket att jag behöver tappas. Jag ska ju dock höra av mig om jag mår sämre, eller exempelvis får svårt att kissa. Hon sa lite finurligt att hon kände på sig att jag skulle höra av mig innan tiden för gravtest. Vet inte riktigt vad hon menade, men hon kanske anade att det kan bli förvärrat vid en graviditet. Eller att jag ska oroa mig om det inte går över. (Vilket jag naturligtvis kommer). Hon sa även att det var lite för tidigt såhär på ruvardag 6 för att vara en sen överstimulering (alltså en överstimulering som förvärrats/börjat pga graviditet).

Hur som helst är det fortfarande inte farligt, men mina äggstockar och vätskan tar plats, och tillsammans med svullnaden blir det trångt för lungorna och därför kan andningen bli ansträngd.

Jag fick sprutor som jag ska ta dagligen för att minska risken för blodpropp. Dessutom fick jag tabletter mot illamående och blev tillsagt att dricka väldigt mycket och äta lite extra salt. Om ett par dagar ska jag höra av mig och rapportera om hur jag mår så att de har lite koll på mig.
Jag är i goda händer!

Nu hoppas jag bara att lilla Pyret har valt att stanna. Då kommer all den här tiden vara väl värd. :)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar