...när rädslan för det som vi går igenom blir så stor att det är alldeles övermäktigt? Vad ska man göra när allt bara känns så jävla hopplöst?
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
Sänder dig en kram över internet, en varm sådan och önskar att du inte dömer dig så hårt. Just nu känns det så som det gör. Låt dig få känna det som faktiskt redan är där. Låt det få vara hos dig och omfamna det!
SvaraRaderaPrata med någon om det! Antingen någon nära, eller någon professionell. Har ni någon? Jag vet hur det känns att vara så ledsen så att det fysiskt verkligen känns som om hjärtat går i bitar.
SvaraRaderaFInns inga bra råd att ge, men sök hjälp, för det hjälper att få vägledning och någon som bemöter det man känner. Förstår du vad jag menar?
Sköt om er!!
Kramar