Hur kommer det sig att man tänker så mycket när man ska sova? Man planerar, oroar sig, och försöker lösa problem. Samtidigt vet man att det är just sådana faktorer som kan hålla en sömnlös.
Jag har sovit väldigt oroligt i natt. Kunde inte somna, och inte blev det bättre av att jag var tvungen att springa och kissa hela tiden. (När äggstockarna gör såhär ont så är det en plåga att hålla sig.) Vid 2 fick jag gå upp en stund- åt ett äpple och gjorde en avslappnande yogaövning. När jag en tid senare väl somnade fylldes drömmarna av oro, skräck och negativitet. Jag vaknade av att jag kände hur jag hormon-svettades och blev genast ledsen. Jag fick känslan av att det är kört.. Jag tror jag även hade drömt att ruvningen nu var över och att vi inte var gravida.
Det behöver ju naturligtvis inte vara kört, men jag har intalat mig själv att om jag får de vanliga nattliga svettningarna när det börjar närma sig mens så är det tyvärr kört. Jag vet ju naturligtvis inte om det är möjligt att ha dessa nattliga svettningar ändå, men det känns inte som att de hör en graviditet till.
Nu ska jag inte måla fan på väggen redan idag- för jag har egentligen inte en jäkla aning. Det kanske rent utav var ett bra tecken? Men att vakna med en dålig känsla stör mig. Igår vaknade jag och kände mig lugn och harmonisk. Det var mycket bättre.
Jag får nog ta och hitta på något idag för att distrahera tankarna lite och försöka vända mina tankar. Jag är beslutsam. Så länge jag kan vill jag bara känna hoppet flöda, och jag vill inte ta ut besvikelsen i förväg. Så det så..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar