Idag hade vi tid på kliniken kl 14.30 med läkare A. Där och då skulle vi få besked om gårdagens microinjektioner med donator resulterat i befruktade ägg. Tiden fram tills besöket var nästan olidlig, och jag grät förtvivlat på lunchen när sambon var hemma och åt. Konstigt nog var det ombytta roller denna gång- jag kände ett visst hopp, men sambon hade inte tillstymmelse till hopp om resultatet och ville bara få dagen avklarad för att sedan gå vidare med ÄD. Men jag visste att besvikelsen skulle krossa mig...
Väl framme på kliniken analyserade jag noga hur folk bemötte oss. De båda sköterskorna som var med igår gav oss "pity looks" och hälsade lite ledsamt och medlidsamt samtidigt som de undvek någon direkt ögonkontakt. Redan då visste jag att detta skulle vara fjärde gången som läkaren sa -"Tyvärr det blev ingenting den här gången heller". Jag grät redan i väntrummet.
Läkare A kom och ropade upp oss. Hon såg inte heller speciellt glad ut, så jag blev bara ännu säkrare. Fan också. Jag orkar inte det här. På vägen till samtalsrummet räckte hon över en liten lapp och sa: - "Idag ska ni få en sån här i alla fall". Tårarna började direkt rinna ner för mina kinder och ett förvånat och pipigt "va??" brast ur mig. I handen hade jag fått en lapp med en inbokad tid för återföring av embryo!!!!!!!!!
Jag kan knappt tro att det är sant. Vi har två små embryon som ligger och gosar till sig i värmeskåpet på fertilitetsenheten. Ett av dem hade delat sig till två celler, men det andra hade ännu inte delat sig efter gårdagens befruktning. Vi har ALDRIG fått ett endaste befruktat embryo under våra fyra jobbiga ivf:er, vi har ALDRIG kommit så här långt.
Om de ringer imorgon bitti och säger att embryona dött över natten så kommer jag att bli förkrossad. Men jag kommer ändå veta att kliniken sa att äggen såg något bättre ut denna gång och att det faktiskt är värt att testa spermiedonation igen. Jag kommer även veta att de lyckades få ut 100% mogna ägg denna gång, även om alla inte var av god kvalitet. Men framförallt, jag kommer veta att jag inte är HELT infertil.... Tänk er lyckan <3
Följ vår resa mot ett barn genom ADOPTION!! En resa som började för 6 år sedan och mynnade ut i en lång och tuff tid av infertilitetens skakiga toppar och dalar. I mars 2015 sa vi stopp, punkt, finito. Vi hade då genomgått 9 ICSI-behandlingar (varav en äggdonation och en handfull spermadonationer), 5 missfall och en immunologisk behandling i Aten. Nu längtar vi ihjäl oss efter vårt blivande barn som finns i en annan del av världen! Följ vår jakt efter den totala lyckan.
Jag håller alla tummar som finns att ni får göra ET imorgon!!! Jag vet att sådana samtal om att embryot dött är förkrossande, vi fick ju det själva i december!!! Tänker på dig <3 Kram
SvaraRaderaTack snälla du!!! Ja, du fick ju ett sånt besked vid självaste julen och det gjorde så ont i mig att läsa. Jag tycker att du var så klok som tog en liten paus :)
RaderaJag sitter nu och är så nervös att jag bara vill sjunka genom marken. Tittar på klockan var 30e sekund. Är det säkert nu? Kommer de ringa? Kollar på mobilen. Är den på? Har jag ljudet på? Det har väl inte ringt? Herregud jag är ett vrak.
Håll tummarna ytterligare ett par timmar till är du snäll <3
Stora varma kramar
Åh vilka underbara nyheter, vilken otrolig lättnad! Upptäcker att jag höll andan när jag läste ditt inlägg.. Pju, andas ut igen. Grattis, jag är glad för din skull!
SvaraRaderaJag fortsätter att låna ut mina tummar ett tag till!
Kram
Åh tack snälla rara du <3 Jag håller verkligen andan nu. Är livrädd för att telefonen ska ringa och att de beklagar att vi inte behöver komma in idag. Har knappt sovit alls i natt. Tack för ditt grattis och din tumhållning, jag lånar gladeligen dina tummar några timmar till :)
RaderaStoor kram
Å!
SvaraRaderaHoppasHoppasHoppas!!!!!!!!
TackTackTack!!!!!!! =)
RaderaÅh hoppas det går bra!! Kikar in här hela tiden för stt sr ett positivt besked. /C
SvaraRaderaÅh, vad underbart, jag står här vid datorn och ryser! Håller alla tummar (trots att det är svårt att jobba då)!!!
SvaraRadera