Idag har varit en riktigt jobbig dag. Det började med en kass natt men väldigt orolig sömn, och sen med dunderhuvudvärk som startade direkt efter frukost. Sen eskalerade det bara och utvecklades i feber som tagit all min kraft. Febern är inte hög, men i kombination med den mördande huvudvärken så har jag känt mig mer eller mindre överkörd av en bil. Har legat i vardagsrummet med blöt handduk på pannan och neddragna rullgardiner enda sedan 12 idag och det har inte förbättrats trots Alvedon.
Jag har inte haft särskilt mycket mensvärk idag, men precis innan jag tog alvedonet så tyckte jag att smärtorna kom lite oftare och starkare. Suck... Just nu är det dock svårt att avgöra eftersom jag har alvedon i kroppen.
Dagens mående skulle kunna tyda på att mensen är på gång. Men det kan också vara andra hormoner- så... jag har ingen aning! Det är ruvardag 10 idag. Det betyder ju att hormoner (oavsett sort) lever rövare i min kropp just nu.
Jag pendlar fram och tillbaka mellan hopp, tro och förtvivlan. Ibland känner jag mig säker på att Pyret är kvar och att jag är gravid. Men i andra stunder undrar jag vem jag försöker lura- det klart jag inte har sån tur. Då känner jag mig som en hycklare som desperat försöker lura mig själv till att lita på jag-är-gravid-känslan, istället för det-klart-mensen-kommer-snart-känslan. När jag berättade om mina känslor för sambon så sa han "ja, men varför inte vända på det? Istället för att tänka- varför skulle vi ha sån tur, så kan man undra varför vi har haft sån otur tidigare? kanske är vår tur att ha tur nu". Han är så bra min karl. Han kan oftast säga helt rätt saker som ger mig hopp.
Jag tycker att det är vår tur nu. Fyra ivf:er men bara en ET, och många tunga besked på vägen. Jag vet att man inte kan påverka utgången eftersom det sägs beror på embryot- men jag har ändå gjort alla rätt under ruvningen, som:
-inget koffein
-ingen alkohol sedan strax innan jag började med primolut-nor (typ 2månader alltså)
-inget sex
-hälsosam mat, minimalt med socker och massor av grönsaker
-speciella yoga- och meditationsövningar som sägs underlätta implantationen genom att öka blodgenomströmning till livmodern. (Dock ej efter besked om överstimulering)
-vila och inga tunga lyft
Osv...
Jag hoppas det går vägen.. Vet inte hur jag ska hantera ett minus faktiskt! Är fullkomligt livrädd- för jag vet inte hur jag ska orka ytterligare en behandling. Min kropp är helt förstörd...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar