Sliten kropp

Kära medbloggerskor, hur mår ni av hormonbehandlingarna?? Skriv gärna lite i en kommentar, för jag vill så gärna veta vad som är normalt.

Jag är vansinnigt sliten och trött i kroppen. Har huvudvärk, mår vansinnigt illa (hela tiden), min korsrygg värker, och magen är allt utom snäll emot mig. Varje dag alltså. Jag har haft problem med oförklarliga smärtor i magen i mer än 6 år, men det har under hösten varit bättre en lång period. Nu när jag gör IVF blir smärtan dock nästintill olidlig. Jag tror att det är sprutornas fel, för det var exakt likadant sist. Ligger just nu i soffan och försöker att ta djupa, långsamma andetag, för helt ärligt gör varje andetag skitont. Jag är ju inte ett dugg förvånad över att kroppen påverkas, men det är ändå skönt att veta om fler av er känner som jag!?

Så jag frågar er: hur har ni mått?
Någon mer som får ont i magen av medicinen?

VUL, (sprutdag 8)

Idag var jag på VUL och helt ärligt är jag lite besviken på resultatet. Oron för hur det ska gå med den här behandlingen har bara spätts på :/

Det är färre äggblåsor än sist, trots den höjda dosen. Typ en stor (någonstans mellan 12-15 mm) på ena äggstocken och tre i den andra. Sen fanns ett gäng på ca 9-10mm men det är ju inte säkert att de växer till sig. Totalt ca 6+3 stycken i varierade storlekar.

Östradiolvärdet låg på 1145 så det var ju en klar förbättring jämfört med dag 7 i förra behandlingen då det låg på superdåliga 139. Förhoppningsvis innebär detta iaf att blåsorna faktiskt innehåller ägg och att de fortfarande växer..

Men jag är orolig och nervös. Våra två ägg klarade sig inte på första icsi:n, och jag är livrädd för att samma sak ska hända igen. Eller att äggblåsorna är tomma, igen.. Eller äggen är omogna, igen..

Nytt VUL på onsdag. Förhoppningsvis kan vi bestämma en äggplocksdag då.

Sprutdag 7

Helgen har varit bra! Jag hängde från 8.30- 15.30 med min bästa killkompis igår, vilket inkluderade frukostbuffé på ett mysigt café och besök på en inredningsbutik som hade 70% rabatt på allt. Jag fick stå tre timmar i kö till kassan, men med mina fina fynd så var det värt det i slutänden ;) Men jag var helt död när jag kom hem vid 17 och hade inte ätit sedan frukosten, så sambon och jag grälade lite sådär mitt i trötthets- och hungerattacken. Vi grälar nästan aldrig annars!! (Vi försöker diskutera istället för att gräla) Vi löste det i alla fall ganska snabbt och konstaterade att det blev en höna av en fjäder. Resten av kvällen blev det bara film och mys, trötta som vi var.

Dagen har ägnats åt småpyssel, plugg och lite trött-mys i soffan framför en rolig komedi och solsidan. Fästmannen har hög feber och är lagom pigg. Hoppas att hans simmare inte tar skada :/

Har även städat lite i medicinskåpet och lagt använda sprutor i en påse. Ska ta med den till sjukhuset imorgon och fråga vart jag ska göra av dem. Tänkte även ge dem mina oanvända kanyler från de gamla menopurförpackningarna från den förra behandlingen. Har ju massor kvar!! Man får många kanyler i en sån där låda.



Helgens sprutor var riktigt tuffa att ta. Jag mår ju så nedrans illa och börjar få riktigt ont i magen nu. Illamåendet kommer inom några sekunder och ganska snart efter måste jag kräkas :/ jäkligt ont i nedre delen av ryggen har jag också. Nåväl, det är bara att hålla ut!!

Imorgon kl 8.15 är det dags för första VUL! Jag är nervös..

Frustration

Okej jag skrev mitt förra inlägg för en timma sedan, men jag är ensam hemma och känner att jag måste få ut min frustration någonstans.
Tidigare har jag nämligen fått olgalutran tillsammans med menopur vilket är förfyllt i en spruta som är färdig att sticka in i huden på en gång. Piece of cake!

Nu är jag måttligt glad på apotekskvinnan som gav mig medicinen och lovade att cetrotine är precis likadan. Hell no säger jag bara. Den måste ju blandas från scratch, precis som menopur fast nästan krångligare!!! Jag satt i 30 min och pillade med kanylerna och burken och blev därmed lite sen med sprutan. Pulvret löstes inte upp och allt krånglade. Detta måste jag alltså göra varje kväll nu.... Suck! Jag saknar den gamla olgalutransprutan som var enkel och mindre skrymmande. (Cetrodinet har jag 7 stora förpackningar av vilket tar en enorm plats i medicinskåpet). Hur gör ni med gamla sprutor och behållare? Apoteket? kliniken? Mitt medicinskåp är nu så sprängfullt att jag måste hitta en vettig lösning för allt som ligger och stjäl plats.

Blir också så trött på den fasansfulla smaken i munnen och illamåendet av menopuren eftersom det inte försvinner oavsett vad jag äter eller dricker. Tips? Något speciellt man kan äta/göra? Kräks ju ta mej tusan varje kväll och det känns inte bra när jag gör behandling ju :/

Ska dock inte enbart vara negativ idag. Har haft en helt okej ensamkväll hemma med te, film, och hembakad fantastiskt god och fin marsipantårta med hallon- och dumlemousse. Den tårtan blev jag såååå nöjd med, och god som tusan var den. Fästmannen är i Gbg och jag saknar honom sådär barnsligt mycket ;)
Det har också varit skönt att vara sådär trött under kvällen så att man stundtals varit nära att somna. Så trots allt är jag nöjd med den här dagen! Nu har jag dessutom förhoppningsvis kommit halvvägs med behandlingen. Det känns ju också bra. Hoppas på att allt går bra med mina små äggblåsor.

Väx ägg, väx!! ;)

Sprutdag 5

Känner mig så jobbigt sorgsen nu ikväll efter att ha umgåtts med bästa vännerna och därmed även en av vännernas dotter på drygt 1 år. Såhär under behandling har jag otroligt svårt att vara med barn, att prata om barn och att se barn. Livet känns så orättvist.

Ångesten över att många vet att vi är inne i en behandling just nu har också kommit krypande. Egentligen vill jag ju inte att någon ska veta när vi gör dem, men nu vet plötsligt jättemånga. Man kommer liksom till en punkt då man inte orkar hitta på svävande svar på frågor om nästa behandling, och till slut orkar man inte heller låtsas som att allt är bra. Så då har jag varit ärlig. Men jag har ångrat mig i efterhand. Jag vill ju att det ska vara en sak mellan mig och fästmannen. Det lätt att vara efterklok.

Klandrar mig fortfarande dagligen för att jag är så negativt inställd till den här behandlingen. (Är ju så rädd för att allt ska gå fel igen.) Jag vill känna mig mer hoppfull!!

Nä, Nu måste jag springa till medicinskåpet och hämta menopur och cetrodine så jag hinner injicera medicinen kl 21!

Sprutdag 4

Att orka med skolan är verkligen inte lätt! Det är med nöd och näppe som jag tragglar mig igenom en dag i skolan, och när den äntligen tar slut är jag så trött och mår så kasst att jag inte orkar något annat än att ligga i soffan hela kvällen. Hittills har jag bara klarat 2 dagar i taget och sedan behövt en vilodag i mitten. Så har det varit ända sedan jag började plugga igen efter överstimuleringen. Kroppen är inte i fas..

Nu har uppsatsarbetet (c-uppsatsen) dragit igång och jag skriver den med en tjej och en kille som jag inte riktigt känner. Återigen kommer alltså de där skuldkänslorna när jag blir sjuk, och rädslan för att de inte ska tro på mig. (Djupa känslor som rotar sig i tidigare erfarenheter). De vet inte något om ivf:en, men de vet att jag varit sjukskriven osv. Försöker dock att bli bättre på att sätta min hälsa i första rummet. För vad spelar egentligen studierna och dessa två individers åsikter om mig för roll i det långa loppet?! Det är mitt välmående och min framtida bebis som är min verkliga prioritet! Måste bara bli bättre på att inte bry mig om vad andra kan tänkas tro eller tycka om mig..

Sprutdag 2

Då var vi igång igen! Spruta nummer två är tagen och första ultraljudet är inbokat på måndag (sprutdag 8). Egentligen hade de planerat VUL redan dag 6 för att hålla tätare koll på mig denna gång, men eftersom det är helg då så får det bli måndagen.

Mår precis som förra gången väldigt illa av sprutorna, och den hemska smaken i munnen som är omöjlig att få bort kommer inom en minut efter att jag tagit sprutorna. Kroppen känns fortfarande inte i form och jag är trött, febrig och får huvudvärk och ont i magen om vart annat. Har liksom inte återfått min fulla styrka sedan överstimuleringen, men jag kunde inte direkt vänta längre nu med att börja den här nya behandlingen. Nu hoppas jag bara att jag är pigg nog att orka med allt!!

Av någon anledning kan jag inte kommentera på någons blogg med min telefon just nu. Vet inte vad som är på tok. Telefonen hänger sig när jag ska publicera mina kommentarer. Så, ni ska veta att jag tänker på er och följer era resor. Vill skicka en extra stor hälsning och kram till "JaMa 08"! Önskar att det hade blivit ett fint + för dig..

Där kom den

Igår kom mensen med buller och bång, 4 dagar efter sista tabletten med primolut-nor. Shit så ont jag får.. Inte konstigt att jag länge misstänkt endometrios!! Dock så vet jag ju numera efter min laparoskopi att jag INTE lider av sjukdomen, men jag tycker fortfarande att det är konstigt att jag får så vansinnigt ont..

Imorgon är dag 3 i menscykeln och därmed drar IVF nr 2 igång.
Den här gången är jag så himla nervös. Brast ut i gråt inför sambon idag, men han tröstade mig sådär perfekt som han ofta har förmågan att lyckas med, och sen påminde han mig om den fina kommentaren jag fick av Sara på mitt förra inlägg. Hennes inlägg gjorde mig så hoppfull. Tack kära du för att du berättade för mig att din andra behandling gick bättre än den första. Jag hoppas att det går hela vägen för dig!!

Idag är jag ledsen för kära bloggaren bakom http://iteradafamilia.blogspot.se/?m=1 som har en tuff dag idag.. I största allmänhet har jag haft lite svårt att orka läsa alla bloggar de senaste veckorna. Jag har liksom behövt lite distans. Nu när jag påbörjar behandling börjar jag nog bli lite mer aktiv dock. Troligen med skrivandet också.

Tack för alla kommentarer ;) ni är FANTASTISKA!!!




-skrivet på min iphone

Känslor

I natt fick bästa vännen sitt andra barn. En flicka.

Samtidigt som jag är så otroligt glad för deras skull så är jag så jobbigt ledsen inombords. Det har jag varit ända sedan jag fick veta att hon var på förlossningen igår kväll. Har haft mardrömmar om barnlöshet, missfall och dödfött barn hela natten.. Jag längtar ju så mycket efter att själv få ligga där och föda ut VÅRT barn.. Jag känner mig verkligen uppriktigt ledsen och ångestfylld...

Jag som BARA vill glädjas med min vän idag..

Snart dags igen

Nu är det nog inte mer än ca 10 dagar kvar tills jag börjar med sprutor igen! Har tagit 5 tabletter (6st ikväll) av de 10 tabletterna primolut-nor som ska ge mig mens några dagar efter avslutad kur. Tredje mensdagen ska jag börja med menopur 150 IE och be till Gud att blåsorna växer, men att jag slipper bli överstimulerad igen..



Jag är lite rädd inför nästa behandling. Jag kan knappt ens definiera, och sätta ord på mina känslor om jag gräver djupt i mitt innersta. Jag vet alltså inte vad som gör mig så förbenat rädd för att börja igen. Kanske är det en blandning av rädslan att misslyckas, att det inte ska bli någon befruktning den här gången heller, att risken är så stor för ytterligare en överstimulering eftersom jag höjer dosen, och rädsla för att de kommer att konstatera att mina ägg inte är dugliga. Jag skäms nästan för att jag snarare är rädd för att börja nästa behandling istället för att längta efter den. Fast å andra sidan är jag bara mänsklig!!
Kan någon av er känna igen er?