06.15- Väckarklockan ringer, men jag har redan legat vaken i en halvtimma -nervös och spänd. Jag gör mig i ordning, fixar mackor till matsäck, försöker kåta upp sambon inför spermaprovet (hihi), och slänger i mig en kopp te och lite fil. Ingen fast föda får ätas innan äp.
07.45- Vi är först på plats på kliniken och möts av glada ansikten. Efter ca femton minuter i väntrummet så kallas vi in i ett patientrum där en barnmorska (U) tillsammans med en barnmorskestudent (S) börjar informera om hur dagen kommer att gå till. Vi får veta att ett till par kommer att befinna sig i samma rum och att vi är nummer två som ska plockas under dagen. (Skönt!!) Vår ungefärliga plockningstid blir 9.45. Vi skriver på ett papper som ger dem rätt att forska på ett av våra ägg om de får ut minst 8 st. (Jag vill göra allt jag kan för att föra fertilitetsutvecklingen framåt, så valet att skriva på pappret var lätt).
08.20- Jag tar på mig sjukhusnattlinnet och de vrålsnygga nätstrumporna och känner mig som världens vackraste där jag ligger i sjukhussängen.. (ironisk)
8.30- S kommer in och sätter en infart i min vänsterarm där man ska spruta in morfin under äggplocket. Vi pratar en hel del om hur jobbigt det är med väntan och ovissheten när man inte lyckas bli med barn.
8.45- En timma kvar. Jag tar Alvedon och stesolid (lugnande). Känner mig snabbt lite smått groggy, men lyckas ändå läsa det sista av Martina Haags underhållande bok "glada hälsningar från missångerträsk". Bra distraktion..
9.45- U kommer in till vårt rum och säger att det är dags att rulla iväg. Hon kör ut min säng till toan där jag får kissa och ta av mig trosorna. Sedan kör hon vidare till behandlingsrummet. Där får jag hoppa ur sängen och gå in i behandlingsrummet för att först väga mig och sedan lägga mig i gynstolen. Inne i rummet är både U, en annan barnmorska som ansvarade för äggvätskan samt den gulliga, rödhåriga läkaren (A) som vi träffade på vårt IVF-informationssamtal.
-Läkaren A börjar med att tvätta underlivet med någon svidande svamp/tuss medan U kopplar in morfinslangen i infarten och en pulsmätare på min hand. Sambon står bakom mitt huvud och håller mig i handen.
-Efter tvättningen sätter A in ett instrument i underlivet som vidgar upp och gör det möjligt för henne att lägga lokalbedövning med sprutor omkring livmodertappen. Okej jag måste erkänna, det var inte smärtfritt som en del säger. Men det kunde ha varit värre, och barnmorskorna pratade hela tiden lugnande med mig.
-Därefter förs en ultraljudsstav in, utan glidmedel eftersom det inte funkar för äggens skull. Sambon knorrar och tyckte det är jobbigt att stå vid sidan av eftersom han är medveten om att det kommer göra ont för mig. På en stor skärm ser vi hur A först mäter min livmoder för att veta hur långt man behöver föra in embryot vid återföringen. Sen kollar hon vilken äggstock som verkar vara lämpligast att börja med. Här börjar den tuffa biten.
-Att punktera äggblåsorna och suga ut äggen gör stundtals väldigt ont. U pumpar på med morfin pö om pö när hon ser att jag har ont, och både hon och sambon påminner mig ofta om att jag måste andas med djupa andetag. Det är minst sagt nödvändigt eftersom jag är så spänd att jag ligger och håller andan när de inte påminner mig att andningen är viktig. (Djupa andetag hjälpte faktiskt när man skulle hantera smärtan också.) Någonstans där börjar tårarna forsa. Det är så mycket känslor, nervositet och spänning som ligger och trycker, och U berättar att morfinet även kan lätta på trycket så mycket att man blir väldigt ledsen. Det är helt normalt säger hon och torkar mina tårar med en servett.
-På skärmen försöker jag att följa hur A för in katetern i varje äggblåsa och hur vätskan sugs ut och transporteras ner genom ett rör till barnmorskan bredvid labb-luckan. Jag försöker att hålla räkningen. Får det till 7-8 i ena äggblåsan, men sen gör det så ont att jag tappar fokus. Vid sista ultraljudet räknade läkaren till 13-14 blåsor, och jag tror att det var ungefär så många blåsor som töms idag.
- När allt är färdigt så tvättas mitt underliv igen och instrumentet sätts åter igen in för att A ska kunna kolla efter blödningar. Allt ser okej ut, men viss blödning är normalt eftersom slemhinnan punkterats upplyser A mig om. Jag frågar om det var många blåsor, men hon svarar bara "det var ett gäng". Berättar att vi får besked senare ifrån labb gällande hur många ägg de hittat.
10.10- Jag får trä på mig såna där utsnygga nättrosor med en binda i och får sätta mig upp långsamt. Är väldig groggy, yr, svag och illamående. Med U under ena armen och sambon under den andra blir jag ledd ut till sängen som står i korridoren. På väg till rummet är jag så yr att jag nästan kräks när sängen rullar fram i korridoren. Jag får en kräkpåse, en värmepåse att lägga på magen och bäddar ner mig under filten. Det gör nästan ondare nu än under själva ingreppet. Vill inget annat än sova, men mår så illa att jag nästan kräks så fort jag slappnar av.
11.00- Fyrtiofem minuter har gått och jag börjar inse att jag inte kommer att kunna somna. Sambon tar fram matsäcksmackorna och hämtar en kopp te till mig. Mums
11.30- Barnmorskan U kommer in med en lapp från labbet. Resultatet från äggplocket står högst upp. Jag börjar gråta...5 ägg. Det var allt. Jag hade ärligt talat förväntat mig det dubbla. Jag och sambon sitter praktiskt taget tysta ända till barnmorskorna U och S kommer tillbaka för att ge mer information.
11.45- Det andra paret i rummet har gått hem. U och S kommer in och sätter sig ner framför oss. Vi får information om lördagens inplanerade återföring och diskuterar dagens resultat. U förstår besvikelsen och säger att resultatet är i underkant eftersom man helst ser att det blir 8-9 ägg. Men hon säger också att vi absolut inte ska tappa hoppet eftersom vårt guldägg mycket väl kan vara ett av de fem äggen som man fått ut idag. Hon berättar att kliniken ringer på lördag morgon om det inte finns något ägg att återföra. Men hon säger även att jag kan ringa in imorgon fm och kolla om de först och främst blivit befruktade.
12.00- Jag klär mig, får utfarten uttagen och vi vandrar långsamt hemåt.
Eftermiddagen- Jag har haft väldigt väldigt ont efter ingreppet. Trodde att jag skulle svimma när jag skulle kissa- det gjorde så ont. Har tagit dubbla citodon och legat uppkrupen i soffan med täcke och kudde hela eftermiddagen medan sambon har tagit hand om mig. Så underbart att han varit hemma hela dagen. Stundtals har jag känt mig väldigt orolig för hur det ska gå, och andra stunder har jag känt mig hoppfull. Google är ens värsta fiende just nu... (!) Snart är det dags att sova. Är minst sagt orolig för hur jag ska orka med skolan imorgon.. Både på ett fysiskt och psykiskt plan.
Så, det var min dag. Nu har jag alltså genomfört mitt första äggplock! Om jag har tur så slipper jag göra ett nytt inom en snar framtid.
fy de där lät inte alls som någon rolig upplevelse :(. Själv så väntar vi på att remissen ska bli godkände!.. så allt kan sätta i gång någon gång :/. håller tummen för er :) / s
SvaraRadera