Tankar inför IVF nr 2

Eftersom jag blev överstimulerad men ändå inte fick ut så mycket ägg så väcks många tankar kring nästa IVF-försök.

Den här gången fick jag Menopur 112,5 IE i 6 dagar och efter det höjdes dosen till 150 IE vilket jag tog i ytterligare 7 dagar. Jag tog alltså menopur i 13 dagar, och dagen efter det togs ägglossningssprutan. Mina östradiolvärden på dag 7 respektive dag 12 var låga och hade inga tecken på överstimulering. Snarare fanns tecken på dålig äggtillväxt, men det visste jag inte då. Jag fick 13-14 äggblåsor men bara 5 ägg, varav enbart två mogna. Sen blir jag ändå överstimulerad, vilket låter så konstigt i mina öron... Väldigt konstigt. Hur kan jag bli överstimulerad men ändå få ut så lite ägg?! Och varför kommer egentligen överstimuleringen i efterhand?

Hur som helst så diskuterade jag med min läkare, A, igår om hur vi ska göra när det är dags för nästa behandling i slutet av oktober/ början på november. Hon blev ju genast skeptisk till att vi skulle höja dosen från start, men efter lite diskussion kom vi fram till att vi gör som planerat att höja till 150 IE, men jag får börja dag 3 efter mensstart istället för dag 2 eftersom kroppen inte reagerar lika starkt då, och de ska hålla tätare koll på mig nästa gång. A har förhoppningar om att jag inte behöver spruta i lika många dagar. Hon menade att det också är av betydelse med antal dagar, inte bara hur stor dosen är. Jag kanske fick hålla på för länge helt enkelt?!

Hur som helst har jag ytterligare ett orosmoment att tänka på inför nästa gång. Nu är jag både orolig för att få för lite ägg, orolig att mina ägg har dålig kvalitet, orolig för dålig befruktningsgrad samt orolig för överstimulering. Sen tillkommer allt annat som kan gå fel. För överstimulering är ju inte bara plågsamt och smärtfyllt, det kan ju innebära att man får avbryta behandlingen dessutom. Nåväl, oroliga är nog alla inför sina IVF:er, för det finns ju så mycket som kan gå fel på vägen.. Bara otur att få en sån himla kass start på vår IVF-resa.

Dagens hälsa:
Hade hoppats på att må bättre idag, men jag tror faktiskt att det gått åt andra hållet istället. Utöver den extrema smärtan så känner mig ännu mer ansträngd med andningen o mår mer illa. Håller tummarna för en bättre morgondag. Studieböckerna ligger på bordet och skriker efter min uppmärksamhet. Jag har inte tid att vara sjuk! Med deadline på fredag förmiddag och ett STORT arbete som knappt påbörjats så känns det enbart ångestladdat att ge mig själv vilostunder. Jag avskyr att pressen är så hög att man inte ens har råd att missa en-två dagar utan att det leder till "katastrof".