Vul, sprutdag 6

Ultraljudet visade på 2-3 blåsor som var ca 10mm. Sen många mindre såklart. Det har kommit igång alltså, men kanske inte så mycket som det brukar vara den här dagen. Men det är väldigt tidigt med dag 6. Det innebär att jag bara hunnit ta 5 sprutor puregon, och dessutom har jag synarela vilket jag aldrig haft tidigare. Kanske växer det långsammare då?! Mitt östradiolvärde låg på ynka 512, och det är jag inte helt nöjd med. Runt 1000 denna dag har varit det bästa. Men läkare A tyckte att jag skulle fortsätta med min låga dos så att jag slipper överstimulering den här gången.

När jag oroligt ojade mig inför mannen så svarade han naturligtvis med att säga att vi måste lita på läkaren. Hon jobbar med det här varje dag. Jo, han har rätt. Jag har ingen anledning att oroa mig än egentligen. Det är inte förrän på fredagens VUL som jag egentligen vet hur det går. Det kanske bara är väldigt segstartat den här gången. Men något lär ju hålla på att hända, för jag har ju ont i äggstockarna. -Det är säkert växtvärk, menar mannen och klappar mig på magen. Let's hope so.

Jag vet inte vad det är för ett konstigt lugn som kom över mig strax innan vi började med den här behandlingen, men det gör mig så gott!! Varje orolig tanke om att vi inte kommer att lyckas eller att något ska gå fel viftar jag bort och kontrar med något hoppfullt och positivt. Säger varje dag att det ska gå vägen den här gången. Jag har aldrig gjort så förut. Aldrig känt så förut. Jag har aldrig varit så lugn. Och detta är ändå min femte (!) IVF/ICSI. Jag älskar det, och njuter i fulla drag så länge det varar. Snälla låt nu känslan stämma, och hålla sig fast hela vägen...

Skolan ger mig dock mycket huvudbry och negationer. Sättet som jag kämpade innan min paus färgar varje tanke på att ta upp böckerna och sätta igång. Det är så svårt. Så otroligt svårt. Men idag har jag verkligen kämpat. Jag har läst (och antecknat) ca 50 sidor kurslitteratur. En stunds läsning. Paus. Lite mer läsning. Lite belöning. Lite mer läsning. Huvudvärken skär, bultar och river. Men jag gjorde det ändå! Jag kom igång :) Jag väljer att vara jättenöjd över min insats, och inte känna att jag borde läst mer (vilket egentligen brukar vara ett krav med detta programmets höga tempo. I de mest stressiga tiderna kunde en 350s lång bok behöva läsas på två dagar exempelvis). Oj va nöjd jag är över att ha kommit igång!




Avslutar med en bild från promenaden jag varit ute på. Promenaden då jag lyssnat på meditativ musik och försökt njuta av naturens skönhet. Aommmmm



KORRIGERING: Läkare A ringde mig just och diskuterade det låga värdet. Vi kom överens om att höja dosen litegrann. Till 144. Två prickar uppåt på puregonpennan.